Aftonbladet – 19 april 1854, sida 2

högförräderi och uppviglingar emot eders majestäts höga person. I bifogade dokument, hvaraf en afskrift torde öfverlemnas till den domstol, som kommer att dömma honom, har jag närmare utvecklat de grunder, på hvilka denna anklagelse stöder sig, och erbjuder jag mig dessutom att med mitt hufvud ansvara för sanningen af mina uppgifter, samt att sjelf träda i fängsligt förvar och der qvarstanna, till dess öfverste Stobge blifvit öfverbevisad och lagligen förvunnen till det brott, för hvilket jag angifvit honom. Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärdar o. s. v. Stockholm d. 19 Oktober 1723. 4. Gyllenroth.n Sedan konungen genomläst detta papper, kastade han ögat på den åtföljande anklagelseskriften. Denna innehöll en fullständig redogörelse för uppträdet på stadskällaren aftonen före Stobees afresa från Stockholm. Såsom vittnen till denna tilldragelse åberoades icke mindre än åtta personer, dels borgare inom hufvudstaden dels f. d. riksdagsmän af bondeståndet. Skriften åtföljdes ytterligare af en bilaga, undertecknad Carl Hofverberg, Lars Sellberg och Carl Cederholm, hvilka alla intygade att öfverste Stobee sökt öfvertala dem att öfvergå till hertigen af Holstein, såsom närmare berättigad till kronan. — Detta är vapen, som duga, — mumlade Fredrik för sig sjelf, — och vill Gud, skall jag nästa riksdag vara befriad från den stortalige öfversten... Ah min herr Stobee! ni skall få betala mig alla de förödmjukelser . . . Wilkens inträde afbryter Fredriks monolog. — De äro här, ers majestät. — Godt! För in dem. Regina i sin kornetts-uniform, åtföljd af Gyllensten, inträder genom den halföppnade täpetdörren. Konungen går dem ifrigt till mötes. — Nåväl mina vänner! i morgon skall saken afgöras. — Ja, ers majestät. Den tillförordnade krigsrätten bar sin första session i morgon förmiddag kl. 10. — Och Gyllenroth? — Har på egen begäran i dag trädt i fängelse, till bevis att han vill stå och falla med sin anklagelse. — J ären då så säkra på er sak? — Vi hafva vittnen, era majestät... många vittnen. — Men ponera att edra vittnen blifva jäfvade? Gyllensten studsade; men hemtade sig genast,