Aftonbladet – 19 april 1854, sida 2

som tränges omkring honom. Med ett ord: iek en mir hos honom förråder den anklagade. Medvete af sir oskuld och af sin öfverlägsenhet i karakter oci snille, synes han snarare framstå som domare än som arklagad. Gyllenroth, åtföljd af Serlachius, inträder frin motsatta dörren. Anklagaren och den anklagade mötas vid skranket. Stobe kastar blott en blick på sin ungdomsvän. Gyllenroth förmår icke uthärda denna blick. Hans ögon sänkas mot golfvet. Stobees stolta och imponerande uppträdande har gjort ett djupt intryck såväl på domstolen som på åhörarno. Det är med uttryck af den högsta aktning som presidenten i krigsrätten vänder sig till den anklagade. oo— Öfverste Stobee, — säger han, — ni vet hvarför ni blifvit anklagad, men vi veta också lika väl att an klagad icke är detsamma som dömd. Vi vilja hoppas att hela denna sak hvilar på ett missförstånd, och vi vilja lemna er allt möjligt tillfälle att rena er ffrån de aeskyllningar för högförräderi, i anledning hvaraf ni blifts inställd inför krigsrätten. Stobee (lugnt och värdigt): Herr president! innan Jag inlåter mig i svaromål, anhåller jag att anklagelseakten ännu en gång måtte mig föreläsas och att min anklagare måtte åläggas att utveckla sitt käromål. Presidenten. Er begäran är billig och skall efterkommas. (Vändande sig till Serlachius): Läs upp anklagelsen, i egenskap af fullmäktig för kapten Gylknroth, och utveckla edra påståenden mot öfversten, i kraft af edert förordnande såsom aktor i målet. Serlachius — en liten, mörklagd man, med ett slugt, men elakt och ondskefullt ansigte — uppvecklar långsamt och högtidligt en pappersrulle, som han hållit under armen. Anklagelsen uppläses. Efter en vidlyftig relation af ett uppträde på stadshuskällaren, der öfverste Stobåe i lera personers närvaro skulle hafva yttrat, bland annat, att kung Fredrik icke länge skulle förblifva komung, öljde namnen på alla de åberopade vittnena, !hvilka amtligen blifvit inkallade och voro tillstädes. Widare ade öfverste Stobee stått i hemliga underhandlingar med tyssland och af czaren emottagit ryska penningar,, dem an användt till att värfva anhängare, såsom intwgades f bifogade attester af tre aktningsvärda personer, dem an förgäfves sökt tubba att öfvergå på sin sida. Efter uppläsandet af dessa skrifter började Serlachius örst att uppträda på egen hand. (Forts.)