Aftonbladet – 15 april 1854, sida 2

Re — SS hända ha mina tal på riiddarhuset icke varit i hans maj:ts smak... Eller skall jag plikta derföre att ryssarne höllo på att eröfra Stäket, der jag händelsevis förde kommando? Ha, ha, ha! — För Guds skuld, lugna er herr öfverste... — Guds död, herre, hvad säger ni? Tror ni att en kung, bure han än tio kronor, kan rubba mitt lugn? Ni misstar er, min unga rän... Jag har sett en verklig kung, ser ni... och jag har fäktat under honom vid Narva, Dänaminde, Clissow! Jag har stått vid hans sida som kamret, utan att hans blick någonsin bragte mig ur koncepterna. .. Vid dj. fendrik! Tror ni att karrikaturen förmår, hvad urbilden aldrig ens förmådde? — Herr öfverste... lhästarne bli otåliga... — Bli de? Han närmade sig ferndriken, och lade sin hand på hans skuldra. — Hur mycket betalar man er, för det ni arresterar öfverste Stobee, Holsteinska partiets förhatade hufvud? — Herr öfverste! — utbrast fendriken och lade handen på värjan. — Bra, bra! ni spelar förolämpad, ser jag!... O, j alla hofvets krypande legohjon! Hvilka stympare ären j icke emot soldaten, som visar siolthet, äfven sedan han låtit köpa sig! — Ni vet icke hvad ni säger herr öfverste, — sade fendriken, icke utan värdighet. — Jag är konung Fredrik tillgifven, men jag aar icke något skäl att hata?er. Jag lyder blott mina ordres, — behöfver jag upprepa det ännu en gång för er, — ni, som sjelf tjenat er upp från musketör. .. — Ah, litet salt i lazen, märker jag. Ni är väl förnäm, herre, eller huru? Ni är grefve, icke sannt? eller åtminstone baron? Jag har tjenat mig upp från musketör säger ni! Ja, det är sannt, men denna musköt bars vid Narva, begriper ni, och den utbyttes mot en värja på sjelfva slagfältet... När blef ni fendrik? — För några dagar sedan undertecknades min fullmagt. — Ert namn? — Gyllenstjerna. — Ett lysande namn... ett namn, som kan väcka häpnad hos en ofrälse, hade han än tio gånger burit musköten ... Men nog härom... Vi måste resa, förmödar jag. Farväl Carin! Du ser att hans majestät längtar efter mig. Fåfängt skulle vi söka beskrifva Catharinas oro och förtviflan . .. Öfversten sökte fåföngt att trösta henne. En halftimma sednare sett han i vagnen, som, eskorterad af dragonerna, med frisk fart rullade bort på vägen till Stockholm. (Fort. följer.)