Aftonbladet – 13 april 1854, sida 4

Den beryktade Lifstidsfången D Carl Fredrik Liljas märkvärdiga lefnadsöden, djerfva stölder occh många äfventyr, såväl hemma som i fremmande land, berättade af honom sjelf. Med porträtt. Ofvannämnde skildring af den i våra brottmåls-annaler så sorgligt ryktbar vordne Carl Fredrik Liljas vexlingsrika lefnadsäden bör icke förolandas med de flygskrifter beträlffande densamma, hvilka förut -arit i Bok bandeln synlige I dem kunde meddelas endast spridda drag ur hans äfventyrliga och brottsliga lif, d. v. s. blott sådana, på bvilka tillgång finnes i stora. massor af protokoller och rättegångshandlingar, der de måste uppletas. -Den nu utkomna lefnadsterkningen åter är en sjelfbekånnelse, fluten ur hans egen penna, med blott de förändringar, som vården af språket och en redig framställning af sakförhållandena gjort nödvändiga. Man finner sålunda i den en fullständig tedogörelse, ej blott för alla af Lilja begångna brott, utan äfven för bevekelsegrunderna till desamma. For den, som vill kasta en djapare blick in i brottslingens innersta, skall det säkerligen icke blifva utan intresse att på sätt nu åke kan, följa Lilja under hans lefnadslopp och iakttaga, huru länkarne i hans förbrytelsers kedja så småningom förenat sig, till dess tyngden af densamma slutligen krossade hans borgerliga tillvaro och störtade honom i den afgrund, vid hvars bräddar han så länge vandrat. Lilja är icke en brottsling som skryter öfver sina förbrytelser. Han berättar dem enkelt, flärdfritt, stundom med en anstrykning af humor, genom hvilken likväl vemodet då och då tårögdt blickar fram. Skildringen af en förmiddag, tillbragt på Drottningholm vid hans återkomst från Westerås, är i mer än ett hänseende af djupt gripande effekt. Utan att puffa och utan att träda sånningen för nära, torde man med full trygghet kunna påstå, att ingen, som med eftertanka genomäser den beryktade lifstidsfångens skildringar af sina brott, öden och äfventyr, skall med missnöje öfver framställningen af desamma lägga den 246 tätt-tryckta sidor digra boken ur sina händer. Då och då beledsagas berättelserna af reflektioner, hvilka förtjena att djupt behjertas af mången, till och med uf dem, som hafva sig vården och upprätthållandet af våra lagar anförtrodda.