Aftonbladet – 13 april 1854, sida 2

mma, att det trassel, som den eljest nodndigtmåste föranleda, kunnat undvikas. vad sont hu tilldragit sig i Storthinget komer utan tvifvel att i utlandet göra ett högst vehagligt uppseende. — Sederholmska Stipendlifonden. Exekurerne af framlidne expeditionssekreteraren H. Fr. ederholms testamente, lagmannen C. Sundin och -otokollssekreteraren C. A. Hallbeck, hafva till Constorium Academieum i Upsala öfverlemnat en suma, stor 36,455 rdr 13 sk. 4 rst. bko, som under amn af Sederholmska Stipendiifonden, i silfver beräkad till 13,670 rdr 34 sk. 11 rst., fördelas i tvenne nder, stipendiifonden och reservfonden. Till stipeniifonden delas 12,000 rdr och till reservfonden 1670 Ir 34 sk. 11 rst. Årliga räntan af stipendiifonden elas i två lika lotter å 300 rdr silfver, efter 1830 rs myntfot: den ena till stipendier för studier vid niversitetet, den andra till resestipendier för vetenkapligt ändamäl. Reservfonden skall användas til! tipendiernas upprätthällande vid det i stiftelsen ut-. atta belopp, när sä nödigt finnes, samt till betäcande af förvaltningskostnaden. Stipendierna för stuier vid universitetet äro sex, två för teologiska, två ör medicinska, ett för studier i matematik och bergsunskap, samt ett för andra filosofiska studier. Hvarje tipendium utgår med 25 rdr silfver i terminen och år i sex terminer åtnjutas. Stipendiet för inrikes esor i vetenskapligt ändamål, med rätt för stipenliaten att utsträcka sin resa till Norge, Finland eller Danmark, utgär för ett är med 125 rdr i silfver. Stipendiet för utrikes resor tillsättes hvart 3:e år, ock itgär med 525 rår i silfver, till understöd för ett års esa. Förslag dertill upprättas af Consistorium Acalemicum, och samtlige nationernas seniorer sammanräda och utvälja, under rektors anförande, en af de öreslagna. I we a HARE — Ur Östgötha Correspondenten meddela vi följande uppsats som synes oss väl värd ju komma till en större allmänhets känveom. De vestra makternas krigsförklaring är utfärdad. Vapiers fotta har med fördevind gått till segels nordvarts. För hvarje postdag kan man nu vänta sig nya och stora tilldragelser. Mätte dervid segern och framgången följa de makters vapen, som kämpa i civilisationens och mensklighetens intressen — för Europa! Ännu får Sverge hvila i stillhet och frid: men mätte vår regering med de medel, som den erhållit, göra sig beredd-på hvad händelser som än mi Hända. Innan det nu började kriget slutas, skall den dag nog komma, dä äfven vi mäste bland de käm pande kohorterna intaga en plats. Och skulle den icke komma, men Europa dessförutan nä sitt mål, lycklige vi! Vi frukta dock att de vestra makterna snart skola inse att de ieke kunna draga nägra verkliga frukter af de segrar, som deras flottor i öfrigt otvifvelaktigt torde vinna, såvida de icke understödjas af tillräckliga arm6er till lands. Efter vär före ställning skall då bladet i vårt neutralitets-tillstånd vända sig. Frankrike och England skola sjelfve in tressera sig för dess upphäfvande och händelsernas egen utveckling sälunda tvinga oss in på rseenen. gonblicket för värt uppträdande är också icke inne förr än just då. Sedan de förenade stora flottornas förarbete mattat Ryssland, Finland fullkomligt insett det olyckliga och förnedrande i sin närvarande ställning, och de ryska Östersjökusternai allmänhet börjät sucka efter en förändring ; i samma stund skolz våra vapen och vär vapenära — hitintills icke ens anlitade — blifva af det största värde och äfren känna sig vuxne stora företag. Icke förr, men just dä, blifva vi en äfven för Ryssland ganska fruktans värd makt. Vi betvifla också icke, att vär regering öfverblickar händelserna med denna synpunkt i kika ren, samt derefter ställer horoskopet. Att en regering icke får öfverlemna sig åt passioner, utan mä. ste betrakta sin ställning med statsklokt förutseende, faller af sig sjelf. Hitintills har den äfven gjort det. och hvarför tvifla för framtiden? Proklamera vi: et väl afpassadt och beräknadt ögonblick Finlands — det gamla Finlands — sjelfständighet i likhet med Norge, så kan lika litet regeringen, som någon an nan betvifla våra vapens framgång. Det är ett stor problem att lösa; det är vär framtids, det är vå sjelfständighets. Vi hafva sagt, att det ögonblick, då de vestra mak terna inse att de af brist på landstigningstrupper e förmå uträtta allt, som nu ligger i Europas intres sen, är det, dä vi, förutsatt ett hedrande anbud böra bryta neutraliteten. Skulle vär regering dä sök att stöta ifrån sig de vestra makterna, så förtjenad den otvifvelaktigt det ogillande, hvaraf ett folx ä mäktigt, då det ser sitt lands fördelar förbisedda oc