ÅTTONDE KAPITLET. ! Riksdagen nalkades sitt slut. Man befann sig redan i October månad, då tvenne personer, insvepta i vida kappor, en mörk och kulen afton .mötte hvarandra i hörnet af Norrmalms-torg. — Månen har gått att sofva i natt — sade den ene. — Men hämden vakar, — hviskade den andre till svar. — Gyllenroth! — Gyllensten! De båda stallbröderna räckte hvarandra handen. — Är allt i ordning? — frågade Gyllenroth. — Alltsammans. Se här attester från två personer, — Carl Hofverberg och Lars Sellberg — att han genom erbjudande af ryska penningar sökt locka dem öfver till hertigens parti, under förespegling af en emöt, som skulle störta Fredrik från tronen... — Godt! Och vidare? — Vidare är allt förberedt till det sista afgörande steget på stadskällaren. Stobee reser i öfvermorgon. I morgon afton måste det sålunda ske. Är du beredd att spela den röle, jag ämnar till-dela dig? — Fullkomligt — sade Gyllenroth. — Skulle det ockå gå för f—n i våld, så måste väl kungen hålla oss ryggen fri. Ingen skall tacka oss så mycket som han, om vi lyckas. Godt! Låt oss då träffas vid denna tiden i morgon, och laga då att din maskering blir lyckad. Man får icke känna igen dig. Hvad för öfrigt Stobee beträffar, så vet jag att han är alldeles obekant på denna källare och för dess kunder. De båda stallbröderna åtskiljdes, sedan de öfverenskommit om en ny mötesplats. Åtskilliga bland Stockholms hederliga borgare och några bönder, som tillhört den nu upplösta riksdagen, ;sutto vid ett stop öl och en pipa tobak rundt omkring jett stort bord på den s. k. Stadshuskällaren vid Norrmalmstorg. Lokalen var oansenlig och föga besökt. Personer af högre rang syntes nästan aldrig inom dess dörrar, men derföre fanns det likväl en viss klass af meniskor som trifdes der så mycket bättre. — ! Det var redan sent på aftonen. Ute var kolmörkt och vädret var ruskigt. Regnet piskade rutorna och