Aftonbladet – 13 april 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBRE ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. ) Under några ögonblick rådde en diup tystnad. De båda qvinnorna, så lika till hjertats alla ädla egenskaper, men så himmelsvidt skiljda till känslor, ålder och erfarenhet, fästade stumma sina blickar på hvarandra... Det var en betydelsefull scen. Den blef plötsligt afbruten. Dörren öppnades. Barnen stormade in allesammans och i spetsen August Christoffer Stobee, svängande ett bref i luften. — Mamma! — ropade han, — ett bref från pappa! Petter har kommit hem med det från staden, — Tag hit — sade öfverstinnam hastigt. — Ja, det är Stobåes stil. Gudskelof! han letfver således och mår väl, vill det synas. Hon bröt och genomögnade hasttigt skrifvelsen... — Hvad ser jag — utbrast hon hastigt — Stobee vill att vi skola resa till Stockholm, dn och jag, Cecilia. Vigtiga upplysningar hafva vunnits angående din och Cornelias börd, mitt barn. J skolen kanhända båda återfinna edra föräldrar! — O, min Gud, hvad säger n? — utbrast Cecil a, nästan qväfd af sinnesrörelse. — Se der, läs sjelf... Han kr att du åtminstone skall resa, om också jag och Cornelia icke våga oss ut, eftersom jag så nyss varit sj:k och flickan också är temligen klen. Jag kan icke resa, Cecilia... det är omöjligt; mina krafter skola icke räcka till. i — Min älskade fostermor, ni får icke resa; ni skulle förkyla er och dö på vägen! Ni måste blifva hemma; men ni låter ju mig resa, icke sanmt? l — Du önskar då bra gerna satt träffa din fosterfar? — sade öfverstinnan med en forskande blick. I Cecilia spratt till. Hennes plötslliga rodnad efterträddes af en dödlig blekhet. Men hon hemtade sig snart. Med n röst, den hon sökte göra sså lugn som möjligt, gvurade hon: — Ack ja... kan ni väl undra. derpå? Jag älskar honom ju som den ömmaste dotter, och han har ju all) Se A. B. N:is 53, 55—67, 59, 61—65, 68, 70, 72, 73, 76, 77, 80, 82 och 84,