Aftonbladet – 11 april 1854, sida 1

ÖFVRRSTER STÖDLA ELLLER HOLSTEINSKLA PARTIET. — Ah — sade Stobee med ett bittert löje — jag nästan anade något sådant. Spioner förfölja oss äfven här, herr grefve! Denna usling är samma Gyllensten, om hvilken jag förut talat med grefven, och hvilken j, mina vänner, alltför väl lärt känna... Det är samma Gyllensten, hvilken jag en gång piskat upp i ett ungt fruntimmers och en annan officeers åsyn och hvilken då icke ens egd: mod att draga wärjan!... Behöfver ni veta något mer, mina herrar? Jaag kanske borde tillägga, att denne hederlige Gyllinsten för närvarande vistas 1 Sverge 4 lejd, gifven af hans majj:t, sedan han till följe af sina skurkstreck blifvit dömd tilll landsflykt... — Lugna dig Stobee.... lugna dig — sale Stjerneld till öfversten, som blek af :raseri stod färdig att förgripa sig på den darrande skurken. — Men hvad berättigar en så beskaffad person till inträde i mitt hus — yttrade nu grefve Basscvitz, i det han trädde emellan Gyllensten och Stobee. — Bort härifrån, ... eller skall jag låta min betjening visa er hvar trappan är... Han öppnade dörren. Likblek af raseri, men utan att yttra ett enda ord störtade Gyllensten bort, fann sin kappa, insvepte sig deruti och vacklade ut på gatan... 1 Att döda honom! — mumlade han för sig sjelf, — det vore för litet... Nej, nej det förslår icke... FEMTE KAPITLET, Det var under denna riksdag, som Stobee en afton, då han kom från riddarhuset, erhöll en biljett från — tukthuset. Biljetten var från föreståndaren på stället, som underrättade honom att en äldre qvinna, hvilken redan låg å dödsbädden, önskade attt få tala med honom, emedan on, efter hvad ban sade, hade vigtiga upplysningar att meddela honom rörande ettt par unga flickor, som befunno sig i öfverstens hus. — Ah, det är madam Iofverberg — utbrast Stobe ) Se A. B. N:is 53, 55-—57, 59, 61—065, 68, 70, 72, 73, 76 77, 80 och 82.