Utrikes. Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 1 April 1854. Ministeren har då alltså riktigt slagit sig till ro, trotts den starka storm, som skakat densamma, och tillsvidare kar man alltså vänta, att den blir sittande på ,understolen öfver sommaren. Visserligen berätta de ministeriella, för att trankilisera oppositionen, att regeriugen inom kort ärnar modificera sig temligen betydligt, men ingen tror rätt derpå och illa qväfva sin förbittring så godt som möjligt under förväntan att riksdagen i Oktober skall fullända hvad den under sista sessionen begynnt. Under dessa omständigheter är den stämning, som ända sedan adressdebatten gjort sig gällande så väl på riksdagen som inom pressen högst glädjande. Vi ha sålunda sett let egna förhållandet, att den nationella delen af pressen och bondevännernas organer, slömmande den strid och det hat som sedan lång tid rådt emellan dem, förenat sig i broderlig samdrägt mot den gemensamma fienlen, minist-ren, som icke en gång riktigt unlerstödjes af sina egna organer, hvilka sakna mod att uppträda mot den allmänna meningen. Hvad som åstadkommit detta underverk är, att ,bondevännerna eller venstern,, såsom de så gerna velat kalla sig äfven under sin ministertillbedjan, ändtligen beslutat att bryta med öfverste Tscherning, som nu tullräckligen visat, att han icke kan arbeta tillsammans med någon; han har varit bondevännernas såsom han var Marsministerens onda genius. Huru han skall ställa sig för framtiden, om han vill söka att bilda ett särskildt qvasidemokratiskt parti eller — hvilket synes naturligare — vill upphäfva sig till anförare för den egentliga ministeriella kohorten, är icke lätt att för ögonblicket säga, och högst sannolikt är det, att öfversten, som aldrig handlat efter någon id, men ständigt blitvit inspirerad af tlygande hugskott, icke en gång sjelf vet det. Emellertid ha aristokraterna, som ej nog kunnat fördöma Tschernings förra agrariska, agitationer, nu förändrat tonen och fjäsa mycket för den ädle, oegennyttge Tscherning, så att det icke skall förundra oss. om den fordna demokraten vid nästa val kommer att stå på godsegarnes och deras välförvärfvade rättigheters, sida i striden mot reformatörerna. Den engelska flottan, som sedan någon tid rört sig i våra farvatten, lägger allmänt beslag på spekulationen och uppmärksamheten. Den är nu i Kjögebugt, der hufvudstationen tills vidare skall blifva. Sir Charles Napier väntas en af dagarne ånyo till staden. Som ni vet var han för någon tid sedan här, så vidt man vet för att arrangera om kolleveransen till flottan, i anledning hvaraf han fick audiens hos utrikesministern, men förgäfves önskade en dylik hos konungen. Oftic:ellt blef han naturligtvis icke mottagen med glädje och jubel och det vore synd att säga, att folket för entusiasmen öfver hans närvaro glömde nyfikenheten, men man kände sig dock väl till mods vid att se den gamle sjöhjelten såsom vän ibland oss och den välkomsthelsning en sjöbuss, som stod vid Toldboden, då amira!en trädde i land, gaf honom med sitt trohjertade go dag, amirall, vitt