Aftonbladet – 6 april 1854, sida 2

— Hvilka oförskämda pretentioner! Jag måste dock tänka på att jag är satt att bevaka detta lands fördelar. Dessa vilkor skulle, om de uppfylldes, störta mitt nya fädernesland. ohjelpligt, — Och om de icke uppfyllas, störtas ers majestäts tron lika ohjelpligt: Välj nu! — Allt det andra kan gå an; men Wiborg. .. — Ozaren ger icke efter i denna punkt, jag vet det bestämdt. — Konungen gick med snabba steg fram och tillbaka öfver golfvet, — Estland, Karelen, Liffand, — mumlade han för sig sjelf; — Wibörgs län, Dagö, Ösel... Oh! man kan bli ursinnig... Men hertigen... Min krona... Detta otacksamma folk, som skulle öfvergifva mig i sam ha stund Carl Fredrik i spetsen för en armå satte sin fot på Sveriges kust... Min frihet, mitt lif kunde hotas. .. Och räkenskapen . .. Ryssarnes: härjningar . . . Carls vålnad, måhända besvuren fram ur grafven!... Nej, jag måste ha fred... fred till hvad pris som helst. L. — Ers majestät bifaller sålunda? ; — Ja, Regina! Jag skall utfärda nya full makter för mina underhandlare. Men då fordrar jag ock så bestämdt att flottan drager sig tillbaka, att czaren hö gtidligen erkänner mig såsom konung, och. förbinder sig att icke blanda sig i våra inre angelägenheter. — Hans czariska maj:t skall uppfylla. degsa fordringar, och ers maj:t blir sålunda befriad f,rån alla stormar utifrån. Men sedan återstår det värsta. — Hvad menar du? — Revolutionen. Fredrik spratt till. — Revolutionen — upprepade 7 amt. — Ja revolutionen, AR förr pe maa skall krossa ers maj:t, om icke dess förnämsta huf vuden afhuggas . Stobee till exempel. Konungen knöt händerna och sta ypade af raseri. — Alltid detta förhatliga namni — ropade han. — re skall då en gång befria mig från denna menmska? g Regina närrhade sig och lade handen på hans arm. — Jag! — sade hon kort och , bestämdt. — Du? — Ja, jag och mina vänner; , Gyllenroth, som hata honom, och Gyllensten, som. 47 urit honom den blodiga ste hämd ..,