Aftonbladet – 6 april 1854, sida 2

stånd. .Brefvexla de inalles på några mils afstånd, så sker det med bud och bekanta; vanligen består dock deras beröring med hvarandre i att skicka muntliga helsningar. Man tage ett par smärre städer in i landet, på etti afstånd från hvarandra af 10 till 15 mil; man betrakte deras postkartor, så skall man sällan! finna allmogeeller arbetarenamn deribland. Korrespondensen mellan småstäder i samma grannskap är högst inskränkt och föres till största delen mellan enskilda bekantskaper af medelklasserna; äfven affärskorrespondensen ingår deri med en mindre andel. Allmogen och de tjenande klasserna korrespondera, åtminstone genom postverket, nästan uteslutande på de långa distanserna. Deras barn och anhöriga af större företagsamhet begifva sig från aflägsna landsorter till. de större städerna; det vermländska arbetsfolket drager i början af våren till de östra provinserna för att plöja och dika, och samtidigt företager dalallmogen sin stora folkvandring söder ut. Det är dessa som korrespondera genom posten; man jemföre en sommardag kartorna i Stockholms postförstuga; är det på EnköpingsTrosaoch Söderteljekartorna man finner de flesta allmogenamnen? Man jemföre dessa kartor med Gagnefs eller Carlstads, och sanningen skall snart slå äfven den inskränktaste i ögonen. Dalkullan, fryksdalsmannen, den småländska öxdrifvaren, matrosen, tjenstpigan, daglönaren, som långt ifrån hemmet sökt arbete vinst och lycka, alla dessa skola blifva de största vinnarne på nedsättningen afde höge postsatserna, hvaremot uppsättningen med ett par skilling af de lägre icke skall i minste mån besvära dem. Vore det ej så, borde väl poststyrelsens egen, någon tid hysta, men af der sjelf förkastade planen för 2 olika portosatse: af 3 och 6 sk. bko varit att föredraga framför regeringens 4 och 6 sk., då den skulle för obemedlade korrespondenter på distanser inom 10) mil hafva medfört ännu ytterligare lindring. Svenska Tidningen åberopar äfven Norges erfarenhet, men på ett eget vis. Sedan tre ärs erfarenhet i Norge visat att landets lokala förhållanden icke föranledt en sä brådstörtac tillökning af brefvexlingen, som man befarade och hvilket skulle hafva minskat postverkets inkomster (!), så (! har konungen till nu församlade storthing aflåtit pro position om antagande af det lägre rayonporto såson; gemensamt porto för alla afstånd.s Vi lemna åt våra läsare att beundra den slående logiken i detta egna resonnement; tillämpadt på Sverige borde det väl blifva, att då erfarenheten i Sverige (med 2 särskilda portosatser) kommer att visa, det brefvexlingen icke ökas i befarad mån och således icke heller minskar postverkets inkomster, så borde Kongl. Maj:t icke heller hafva någon betänklighet att genast, äfven för Sverige, föreslå det lägre rayonsportots antagande till ett gemensamt porto för alla afstånd. Slutligen slår oss Svenska Tidningen med hvad vi ofta och med rätta anfört om tyngden at folkets bördor, och menar att en förökad brefvexling-hufvudsakligen skulle komma att såsom en ny börda drabba de postskjutsskyldige. Det är sannt, att postväskorna äro tyngre och posterna flera än någonsin förut: men denna tyngd faller ej uteslutande på posthemmanen, hvilka dessutom hafva sina skattelättnader i andra afseenden. Vi såge gerna att postskjutsen blefve helt och hållet skiljd från de dertill nu anslagne hemman, och vi hoppas det äfven en gång sker; men vi tre oss dock kunna visa, att Svenska Tidningen: filantropiska ifver — eller skenet deraf — här ej är på sitt rätta ställe. Sv. Tidningen tycks ickeveta, att en stor del af våra poster redan nu befordras med gästgifvareskjuts, som betalas af postverket. Öm den aftidningarne Ibetalade stämpelafgiften, som från början afsåg att ersätta tidningarnes postporto, i stället latt som nu uppslukas af statsregleringen: bottenlösa afgrund, finge såsom sig bör anl vändas af postverket, till betalande af der förökade skjutshjelp, som posternas ökade l vigt gör nödvändig, så vore en ganska betydllig svårighet i detta afseende undanröjd. Sv. I Tidningen behagade för öfrigt erinra sig, att -lom vi också ännu ej hafva jernbanor, som nedsätta kostnaderna för postfrakten, så hafva vi deremot talrika och hastica vattenkommuInikationer under två tredjedelar och mången gång tre fjerdedelar af året, hvilka bättre än TIhittills skett borde tillgodogöras för postbe-Ifordringen, och hvilka äfven blifva det så snart en enformig portosats med frimärken blir antagen. Vi äro således öfvertygade, att antagandet Jaf 4 sk. bko portosats för alla afstånd inom riket låter i närvarande ögonblick med största lätthet verkställa sig, och att denna åtgärd, långt ifrån att lända till plandets betungande, såsom Svenska Tidningen befarar, skall medföra en allmän belåtenhet och de mest välgörande följder för hela samhällets utveckling och trefnad. ae — Kongl. Maj:t har lemnat bifall till der af de tre ofrälse stånden beslutade hemställan, om tullfri införsel af spanmål och mjöl intill nästa skörd. Härom meddelas i gårdagens officiela blad en under den 4 April utfärdad, så lydande författning: — KONGL. MAJ:TS NÅDIGA KUNGÖRELSE