Aftonbladet – 6 april 1854, sida 1

han misstänka något sådant, .,. då, då först ansåg sig cen unga flickan förlorad i sin välgörares ögon. Men hon misstog sig, det stackars barnet: Öfverste Stobee var långt ifrån att bedöma henne så. Han betraktade henne med ett sorgset småleende, då han af hennes hastiga rodnad, hennes ovanliga blickar stundom trodde sig komma hennes känslor på spåren, Cecilia var icke mera något barn. Hon var en fullt utbildad qvinna. Knoppen hade utvecklats till en blomma af den sällsyntaste fägring... Skönhetens och oskuldens skäraste och finaste doft omgaf, så att säga, hela henaes väsende. Mildhet och ömhet logo ur hennes stora, uttrycksfulla ögon, och hennes hjerta, vekt och kärleksfullt, blödde vid hvarje: sorg, hvarje oro, som hon endast adade såsom störande den hon älskade. Öfversten hade känt sig rörd af barnets tillgifvenhet, — nu Kinde han sig nästan stolt öiver den unga ficsans kärlk, Men icke ett ord, icke en min förrådde hvad han tinkte. Bbeken föll på hans ädla maka, — änsu skön, sburu närmande sig sin ålders höst... Och han ifattade hennes hand och tryckte den ömt, medan den stackars Cecilias blickar irrad: omkring de skifiaude landskap, genom hvilka de reste. — Han har igenting märkt, — tänkte då Cecilia, — och han skall intenting märka heiler. Han skall förblifva hvadshan hitills varit... min välgörare, min far! Jag skall offra mitt lif för honom, om jag dermed kan köpa hozom en mints sällhet... Men det är blott tacksamhet... Ja, J38 böljar nästen tro det sjelf... Duet är jucklart att jag för hocom måste hysa en gränslös tacksambpte: Så resonnerade ct stackars sjuttonåriga hjertat... Men ack! hvarje sådart bemödande att till och med inför sig sjelf dölja sia känslor? gör dem endast dess starkare, Ju mer-de måtte undertryckas, ANDR: KAPITLET. — Det är klart somidagen. Ers majestät är bedragen af den listiga varelsen 1 Det var Emerentia v. Liben, som yttrade dessa ord i kolung tredrks kab nett, hvarsst hon anbållit om tt företräde mellan fyra ögon. Fredrik gick mad gnistrnde ögon och snabba steg frato och tillbaka i rummet. handen höll han ett bref, som han i sin vrede hopskryiklat. -Emerenia njöt på afstånd af den kungliga fåfängave qval.