Aftonbladet – 6 april 1854, sida 1

STOCKHOLM, dem 6 April Utrikes Korrespondens-artikel (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 31 Mårs.5H Sedan mitt sista bref ha händelserna gått framåt med en skyndsamhet, endast jemförlig med deras verldshistoriska vigt. Ni känner regeringens förklaring af den 18, då hon för representationen framlade förslaget om kreditbevillningen och den allmänna gången af de österrikisk-preussiska underhandlingarne. I förklaringen af den 18 var det två punkter, som framstodo ur den diplomatiska allmännelighet oc ; mångtydighet, som utmärker dylika förklaringar. Det var först ministårens fortfarande afsigt att alldeles fritaga sig från all ansvarighet med afseende på aktiv intervention, på samma gång den försäkrade att den hölle fast vid de i Wienetprotoköllerna uttalade rättsgrundsatserna. Jag sökte i mitt sista bref visa den motsägelse som ligger. häri. Det andra väsenfliga elementet i förklarin gen Var af ännu större vigt. Regeringen nämnde der om serskilda underhandlingar med Österrike öm ömsesidiga garantier för de resp. ländernas intressen och landområden. Man lät förstå att Preussen ville ikläda sig den förbindelsen till Österrike, att bistå detta land, om det skulle bli angripet. Om Östers rike, för att nämna ett exempel; råkade ut för en: revölutionär rörelse i Lombardiet, skulle Preussen besätta Böhmen eller andrä delar af kejsarriket, på det österrikiska regeringen måtte konnå draga älla sina stridskrafter till Po. I utbyte mot denna ofantliga och, såsom prejudikat betraktae; för Preussens mest vis tala intressen vådliga garanti, begärde Preussen af Österrike den strängaste neutralitet. Tyskland skulle bilda ett kompakt neutralix tetsförbund och tillbakavisa fienden från hvils ken sida han måtte, komma. Om denna neu tralitet i centern af Europa midt under en så väldig sammandrabbning, som den nu varder kommande, kunnat antagås vara möjlig (äfven de mest enfaldiga börja nu inse att den ör omöjlig), skulle den i alla händelser vara högst välkommen för Ryssland; som för några vec kor sedan icke begärde någonting bättre; Man erfor dessutom, såsom en ytterligare kommentarie till förklaringen af den 18 Mars, att öfverstlöjtnant v. Manteuffel skulle i Wien erbjuda en förlängning af den hemliga traktaten af Maj 1851, d. v. s. traktaten i Olmiitz, genom hvilken Preussen hade förbundit sig för tre år att skydda Österrikes landområden, på sätt jag nyss anfört. Denna traktat, som går till ända nästkommande Maj; skulle förlängas. : Å andra sidan bar Preussen gjort ansträngningar vid de tyska hofven af andra ordningan, Bayern, Hannover, Sachsen 0. 8. V. för att fästa dem vid en neutralitet som, väl att märka, icke är densamma som Sverges eller Sardiniens, men som i vår ställning, och då man tager i betraktande åt hvilka dess handhbafvande skulle anförtros, i sjelfva verket ej utgör någonting annat än en maskerad rysk allians. Det neutrala Preussen skulle alltid, äfven emot sin vilja, hota do vestliga makterna i deras flank, och serskildt skulle Frankrike, då det ville föra betydande stridskrafter till orienten, alltid känna sig gencradt vid Rhen. ; Preussiska regeringen räknade så säkert på att denna neutralitet skulle antagas af Östorrike, att den i en depesch af den 16 Mars till de tyska hofven, hvarom tidningarne ingenting haft att förmäla, anmodade de tyska staterna af andra ordningen att biträda den neatralitetstraktat, som skulle afslutas mellan Preussen och Österrike, och hvilken den sålunda betraktade såsom en fait accompli.