Aftonbladet – 6 april 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBEE ELLER HOLSTEINSKA PARTIET:) Och kronan blef Fredriks . . . men Gudmund, den arme bonddrängen i Norrköping, som: låtit förleda sig att gå hans ärenden — blef hängd. Så ser man — tänkte Stobbe med bittert hån — att samma sak kan för olika personer föranleda en olika slags upphöjelse. Men hvad gör det? Om det icke är gudomlig rätt; visa, så är det åtminstone rätt på jorden . .Kung Fre: drik är ändå Herrans Smorda. Öch hofmännen buga med ödmjukhetens smil på läpparne, soldaterna gå i gevär och paradera, bönderna betala suckande fiolerna vid Norrköpings, Nyköpings och de öfriga platsernas gästabud,, och presterna resa sig i full ornat, med messhaken och bönboken, för att läsa himlens välsignelse öfver fäderneslandets fader, den krönte förrädaren.-Guldet i kronan skymmer bort blodet. Allt det der är ju vanligt. Det har upprepats tusen gånger i historien . . . Vi ha haft det för våra. ögon... ; Meneden och bedrägeriet segrande, brottet triumferande, äradt, -upphöjdt beklädt med maktens alla insignier och med anslag af millioner... Ah, det är ju vanligt , Det är den menskliga rättvisan... Ett hjul som rullar, se er alltihop! Det var dylika dystra betraktelser, som trängde sig å Stobgel Hans moraliska känsla upprördes; och det förakt för menniskorna och lifvet, som intagit: hans själ, inne bittert och nästan hatfullt. Han hade rott, krönta med framgång . . Han börjades tvifla på en menskliga dygden — åtminstone på dess belöning. Öfverstinnans hjerta sammanpressades af smärta, i då on såg att hon på intet sätt kunde jaga bort molnen rån sin makes mörka panna vv. Äfven Cecilias sinne i Öfversten fästade ibland — tyckte: hon — å henne så egna och besynnerliga blickar. Hvad var det då? Hade han väl upptäckt hennes emlighet? Hon började frukta det. och en purpur: odnad höljde vid denna tanke hennes kinder . . .. Kund Se A.B. N:is 53, 55—57, 59, 61—65, 68; 70, 72, 73, 76 och 77