Hvad innehöll då detta bref; som könungen höll i handen, och som den beställsamma kammarfröken hade lemnat honom? Endast följande rater: — Kära Gyllenstent Fs vill att vi skola gifta oss med hvarandra... Ha! ha! hamn går således sjelfmant i fällan.: Våra möten behöfva icke längre vara hemliga. Vi kunna älska hvarandra utan fara, ty F. skall icke föreställa sig: annat än att äfven detta giftermål endast är ett.konventionelt parti, likasom min: förra förening med Duwald. Det finnes sålunda endast en, som står i vägen för vår lycka. — -och det är Stobeö. Vi måste störta honom, hör du Gyllenstent Komihåg att din lejd är slut om tre år. Dumåste då åter gå i landsflykt, så framt Stobåe ännu: existerar... Han har nu med mormodren, och alla ungarney Cecilia; det våpet, inberökoadt, begifvit sig till Skåne. Men vid nästa riksdag skall han åter infinna sig... Deromi är jag förs vissad. Då måste den sista minan springa och en plan uppgöras, fintligare uttänkt och lyckhgare till sinaresultater än den sista. När skall jag åter träffa dig, du min själs älskade? Den osmaklige gubben, hvilken man. är tvungen: att sm ckra, pinar snart ihjel mig. Funnes. ej. duyså skulle jag dö af förargelse. q Din tillgifnaste och ömmaste herdinna: Sådant. var det msd Reginas handstil skrifnar bref; som bragt konungen i en så häftig sinnesrörelse,. Man kan icke undra på, om Fredriks hjerta svältde at. harm; Emerentia triumferede. Hatet, afundsjukan och skadeglädjen lyste i hennes ögon. Ändtligen hade hon då funnit ett tillfälle att krossa. den afskydda favoriten; mot hvilken hon hittills, af fruktan, för Fredrikymödgats visa den största artigh-t och uppmärksamhet. — Den slynan! — utbrast konungen häftigt. — Har hon då glömt att hon har mig att tacka för: allt. ,. Gå, fröken v, Diben,,.. Lemna mig allenas... Men tillsäg Wilkens att han infinner sig. E Emerentia gjorde en djup nigning,, och drog sig tillbata. Nögra minuter derefier inträdde kammartjenaren, — Wilkens, — yttrade Fredrik; — du ger fr.herrnnan v. Duwald avis om att jag väntar henne i afton. Du inför henre i hemlga kab nettet, begriper du... Kammartjenaren bugade och gick. Konungen var åter ensam, o— Hvad skall jag göra med denna satans qvinna? —