Aftonbladet – 4 april 1854, sida 2

entligt bidragit till den musikaliska konstutveckling, varaf Europa länge varit utmärkt framför alla anra verldsdelar, och på samma gång till den deraf i ågon män befrämjade civilisationen. Ir TUTTAR 2 TEATER. lindre Teatern: Under munkkåpan, komedi i 3 akter, öfversättning; — Urdlur eller Neckens dotter; — Klostret Castro. M:ndre teaterns gårdagsreprecsentation gafs ill förmån för mll Liodmarki. som dervid ade att fägna sig åt ett utsäildt hus. Man saf för första gången en trealktskomedi från ranskan, kallad Under Munkk:åpan. Stycket visade sig vara en gammal bekant från Djurgärdsteaterns fordna dagar, der det på sin tid gjorde rätt mycken lycka. Det kallades då, om vårt minne ej bedrager, Ett klosterifventyr under kardinal Richelieus tid. Flera synnerligen roande situationer, en mängd sarkastiska anspelningar på det hyckleri och charlataneri, som aätfölja klosterväsendet, en lekande dialog och raskt fortlöpande handling, göra stycket ganska underhållande. Dess tramgång skall säkert heller icke äfven yras genom utmönstring af ett par frågor framställda af klosterförestånderskan til syster Opportune, frågor, hviika klingade något besynnerligt i en priorinnag mun, och man kunde säga äfven litet besynnerligt från scenen. Utförandet var jemnt och godt. Priset torde tillkomma fru Kinmansson. Hon hade här såsom Louise de Lagan tilfälle att lössläppa hela den äiskvärda ysterhet och skalkaktighet hon eger i sin makt, och som man alltid ser med så mycket nöje. Om vi ej missminna oss, afslöts stycket, då det uppfördes på Djurgården, med en nätt kuplett, sjungen af kyrkoherden Beaudeau (hr Torsslow). Denna kuplett hade man nu borttagit. Derefter uppfördes Urdur eller Neckens dotter, för tjugusjette och sista gången. Detta täcka feerie-skådespel, som här gjrt så mycken lycka, till icke ringa del möbända till följd af de vackra melodier hr Ahlström dels komponerat, dels anordnat till dss sångpartier, går således nu till hvila för 1en återstående tid Mindre teatern innehafve: af sin nuvarande styrelse. Den framgårg det rönt gör det emellertid sannolikt, att cen efterträdande styrelsen kan finna sig föranlåten att åter upptaga det, då det är ett af dessa stycken som man kan tid efter annan kan med oförminskadt nöje återse. Klostret Castro har i dessa dagar på samma scen upplefvat sin sextiondeförsta representation och ännu alltjemt locket talrika åskådare. Troligen har intet styxe på den svenska scenen kunnat gifvas så mänga gånger på samma teater inom så få ir som Klostret Castro här blifvit uppfördt.