Aftonbladet – 3 april 1854, sida 3

— Nåväl — frågade Cederhjelm, sedan han slutat — innehåller nu denna skrift allas eder vilja och önskningar? — Ja! — svarades med en mun. — Nåväl! låtom oss då underteckna den! — HSvärjom den ädle fursteh tro och huldhetsed I svärjom att för honom offra lif och blod! — Vi svärja! Snart var skriften undertecknad. Herrarne kastade sina kappor öfver sig, och lemnade rummet en i sender. För att missleda, i händelse de voro omgifne af spioner, dröjde Stjerneld, Åkerhjelm och Cederhjelm qvar öfver natten; endast Stobge och Silfverhjelm gingo hem. Då Stobee kom ut, var himlen klar. Vintergatan lyste starkt. — Godt! — sade han — stjernorna gifva sitt bifall till våra förhandlingar. Han såg upp till Carlavagnen. Den lutade starkt till sin nedgång. Snart betäcktes den fullkomligt af en mörk sky. Stobee intogs af en dyster aning. — O, Gud! Skall detta vara ett tecken, att alla våra bemödanden äro fåfänga, att Carl Fredrik aldrig . . . O, Carl, Carl! store ädle hjelte, blif du din älskade systersons skyddsande. (Slut på andra afdelningen). TREDJE AFDELNINGEN. FÖRSTA KAPITLET. Stobee med sin familj hade lemnat Stockholm. Riksdagen var slut... det fanns ingenting mera, som qvarhöll öfversten i hufvudstaden. Barnet längtade ut på landet, och den stackars lilla Cecilia kände sitt hjerta vidgas, då hon fick lemna hufvudstadens gråa murar ... fversten reste till Skåne, hvarest han i trakten af Malmö hade en ganska betydlig egendom. Det var här, som han ämnade återhemta sig efter det politiska lifvets mödor. Här ville han njuta-af en enslig och obemärkt lefnad; fjerran från allt det buller som omgifvit hönom, alla de intriger som korsat sig omkring honom. Fr SEE