Aftonbladet – 3 april 1854, sida 2

ÖFTERSTE STOBÅE ELLER HOLSTEINSKA PARTIET.) Denna dörr ledde till nuvarande kungens hemliga kavinett, ett rum möbleradt med all den tidens prakt. Få versoner hade någon aning om detta kabinett, hvartill Wilkens ensam egde nyckeln. Väggarne bestodo af trynåer, betäckta med ett draperi af blått damast, hvilket senom en mekanism kunde dragas åt sidorna, och hvargenom sålunda speglarnes glans stundom mildrades, stundom förhöjdes. Rummet hade ej några fönster, utan ipplystes af lampor och kandelabrar, hvilka från det starkaste sken kunde mildras till ett svagt skimrande månsken. Omkring väggarne lopp, på orientaliskt bruk, en låg upphöjning, på hvilken svällande madrasser lågo, betäckta af ett tjockt siden, prydt med guldfransar. Då Fredrik kom in, såg han sig hastigt omkring. Jans blickar stannade längt in uti rummet, der under tt hvalf af rosor och myrten en qvinlig varelse tycktes slumra. — Zum Teufel! — mumlade Fredrik — alltid lika vacker! Pet såg ut som om den sofvande skönheten hört dessa valft framhviskade ord, ty hon sprang hastigt upp ur dianen, skyndade emot konungen, satte en lagerkrans,! len hon hittills hållit i handen, på hans hufvud och höll: tt tal, så flödande af smicker, att ingen som åhört det unnat tro arnat, än att det var ämnat åt Carl den I2:te. Vu var det åt Fredrik. Regina sjelf rodnade deröfver, nen — Fredrik upptog det med god smak. Med en ynglings värma omfamnade han talarinnan, sysste hennes mun, honses händer, och bedyrade att han skulle vara den lyckligaste af monarker, om det vorel on som delade hans tron. Regina var nära att högt utropa: — Ack herre Gud! den som vore drottning! — Hon: ) Se A.B. N:is 53, 56—57, 59, 61—585, 68, 70, 72, 73 och 76.