verlden är så förderfligt, som en inskränkt kungamakt. För att få min vilja fram, nödgas jag tillgripa mutor, gå smygvägar, ovärdiga en hederlig karl, demoraliserande nationen. Jag kan ju hvarken straffa mina ovänner eller belöna mina vänner. — Så kasta konstitutionen öfver ända! — Då voreBdu madame Maintenon, men till dess. — Apropos, hur skola vi göra med Stobee? Han måste ovilkorligen bort. Han är hertigens af Holstein förnämste handtlangare. — Det var också fördömt att en så väl anlagd plar skulle misslyckas. — Regina! jag tycker att Gyllensten, som har så mycket skäl att vara förbittrad på Stobee, skulle kunna . . Hör på Regina, du är för ung att vara enka... jag kar icke upphöja dig, men det skulle jag kunna göra med din man. Kunde Gyllensten utmärka sig, så kunde han, om Stobee vore fan i våld, erhålla hvilken plats som helst. Du kunde gifta dig med honom — pro forma. En blixt af glädje upplyste för ett ögonblick Reginas ansigte. Men hon svarade med tillgjord ödmjukhet: — Ers majestät vet att jag gör allt för att lyda ers majestät. Likväl faller det sig tungt att träda i brudstol, när man likväl icke älskar mer än en enda... Hon fästade en blick på kungen. Fredrik smålog förnöjd och tryckte en kyss på hennes hvita panna. FJORTONDE KAPITLET. Från öfverste Stobee till doktor Stobeus Vv. — Så liten tröst ock Dikers ord inneburo, bidrogo de dock att någorlunda lugna mig; ty i sjelfva verket hade Diiker rätt. Nu till några ord om regeringsformen: Du mins att när ständerna utkårade Ulrika Eleonora till valdrottning, förelades henne en regeringsform; det är sannt, inskränkt i jemförelse med fadrens; men alldeles tillräcklig för att motväga aristokratiska planer och lemna henne tillfälle att uppfylla. sina kongliga pligter. Af detta årets händelser hafva vi sett huru hon uppfyllt dem, och af skadan blir man vis. Ständerna funno nöd