Aftonbladet – 1 april 1854, sida 2

betydlig mängd af gåfvor in natura, nemlisn hushållssaker och matvaror. En mindre mma har äfven vunnits genom skyddslinarnes arbete, förnämligast bestående i åtagen rätt. Utgifterna för året, inneslutande hyra ch underhåll för ett vexlande antal skyddsngar, sammanräknadt uppgående ända till 0, ljus, vedbrand, läkemedel o. s. v., hafva ppgått till föga mer än 700 rdr, sålunda smnande ett öfverskott af nära 1300 rdr bko. Den obemärkta skyddsanstaltens verksamet har ej varit förgäfves, om den också icke an skryta med granna resultater på pappeet. En enda åt himlens nåd och det borerliga samhällets frid återvunnen mensklig vaelse är mera värd, än som kan beräknas i rikslaler och skillingar; ja, ett enda frö till sjelfanka, ånger, hopp och goda föresatser, utsastadt i ett bortkommet menniskohjerta, san bära frukter af oberäknelig välsignelse. Vi vilja tro att den menniskokärlek, som här församlat skaror af andligt och borgerligt för villade, utsått månget sådant frö, som ej skall gå i qvaf, fastän skaran förskingrats och mången återfallit. Måtte de ädle menniskovännerna ej deraf förtröttas. Saken är god och står under högre hägn; men den är ny och hos oss okänd och måste såsom sådan brottas med dolskheten, fördomarne och illviljan, liksom allt godt och nytt. Öfverallt i den kristna verlden börja varma hjertan att gå ut i menniskohvimlet för att åt lifvet, det andliga, borgerliga och individuelt menskliga lifvet, återbörda vilsekomna -medmenniskor. Hvarföre skulle det lyckas mindre här? Ar ej tillgången på förolyckade tillräckligt stor, för att ett stort räddningsarbete skulle löna mödan? Eller finnes ej här, såsom annorstädes, hjertan som klappa för andras väl? Helt visst båda delarne, och midtigenom trögheten, sjelfviskheten, fördomarne och råheten börjar frambryta i vårt samhälle en stråle af ett högre medvetande, en ädlare sinnesstämning, som lofvar detta samhälle en bättre, ljusare och gladare framtid. Den tid kommer väl äfven hos oss, då det allmänna, befriadt från den betungande massan af olikartade småbestyr som borde höra kommunen och det enskilda lifvet till, kan höja sin blick från brottens bestraffande till deras förekommande, från fängelsebyggandet till byggandet af skolor och skyddsanstalter. Måtte intilldess den enskilda kristliga välviljan göra hvad den kan, och ätven Magdalenastiftelsens grundläggare ej förtröttas i sit! vackra värf. Tiden och erfarenheten skola lära dem att lyckas allt bättre och bättre, och att åt sina menniskovänliga bemödanden gifve den gladare, mildare och mera inbjudande prägel, än hvad måhända ännu kan vara förhållandet. I den mån de olyckliga vilseförde fatta välgerningarne, ej blott af friden mec sin gud och sitt samvete, utan äfven med de borgerliga lifvet och dess ordning, skola di med innerligare åtrå fly till Magdalenahem ; mets öppna sköte, och der mottaga själen och kroppens helsa och föryngring; och samma män skola välvilliga sinnen bland sam bällets lyckligare lottade medlemmar lättar bevekas till den materiella medverkan, sor den unga stiftelsen behöfver för sitt bestån och sin vidare utveckling. ee