Aftonbladet – 31 mars 1854, sida 4

Den beryktade Lifstidsfången Carl Fredrik Liljas märkvärdiga lefnadsöden, djerfva stölder och många äfventyr, såväl hemma som i fremmande land, berättade af hon om sjelf. Med porträtt. Ofvannämnde skildring af den i våra brottmåls-annvaler så sorgligt ryktbar vordne Carl Fredrik Li!jas vexlingsrika lefnadsöden bör icke förblandas med dej flygskrifter beträffande densamma, hvilka förut varit i Bokhandeln synlige I dem kunde meddelas endast spridda drag ur hans äfventyrliga och brottsliga lif, d. v. s. blott sådana, på hvilka tillgång finnes i stora massor af protokoller och rätiegångsbandlingar, der de måste uppletas. Dm nu otkomna lefnadsteckningen åter är ea sjelfbekånnelse, fluten ur hans egen penna, med blott de förändringr, som vården af språket och en redig framställning af sakförhållandena gjort nödvändiga. Man finner sålunda i den er fullständig redogörelse, ej blott för alla af Lilja begångna brott, utan äfven för bevekelsegrunderna till desanma. För den, som vill kasta en djapare blick in i brottslingens innersta, skall det säkerligen icke blifva utan intresse att på sätt nu ske kan, följa Lilja under hans lefnadslopp och iakttaga, huru länkarne i hans förbrytelsers kedja så småningom förenät sig, till dess tyngden af densamma slutligen krossade hans borgerliga tillvaro och störtade honom i den afgrund, vid hvars bräddar han så länge vandrat. Lilja är icke en brottsling som skryter öfver sina förbrytelser. Han berättar dem enxelt, färdfritt, stondom med en anstrykning af humor, genom hvilken likväl vemodet då och då tårögdt blickar fram, Skildringen af en förmiddag, tillbragt på Drottningholm vid hans återkomst från Westerås, är i mer än ett hänseende af djupt gripande effekt. Utan att puffa och utan att träda sanningen för nära, torde man med full trygghet kunna påstå, att ingen, som med eftertanka genomläser den beryktade lifstidsfångens skildringar af sina brott, öden och äfventyr, skall med missnöje öfver framställningen af desamma lägga den 246 tätt-tryckta sidor digra boken ur sina händer. Då och då beledsagas berättelserna af reflektioner, hvilka förtjena att djupt behjertas af mången, till och med 2f dem, som hafva sig vården och upprätthållandet af våra lagar anförtrodda.