Aftonbladet – 31 mars 1854, sida 1

förklarat att han icke hbade något svar att gifva å deras sommatiion.. Rikskanslern grefve Nesselrode hade tiillkallat engelska och franska konsulerna och meddelat dem att kejsaren icke ämnade att göra någon krigsförklaring, men väntade att de vestra makterna skulle göra den. En engelsk kurir har med detta besked den 24 inträffat i Berlin och derifrån genast afrest till Hamburg, der han den 25 skulle träffa sir Charles Napier och härom meddela honom underrättelse. Bland de kongl!. propositioner och skrifvelser som sistlidne onsdag öfverlemnades till Rikets Ständers behandling, befann sig äfven den länge och med otålighet väntade nådiga propositionen i anledning af väckt fråga om antagande af ett visst mecdelporto för alla bref, som genom postverket inom riket befodras. Det är bekant, att ständerna vid förliden riksdag till Kongl. Maj:t ingingo med anhållan om en så beskaffad proposition, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t infordrade kongl. generalpoststyrelsens betänkande, som äfven inlemnades mot slutet af förra äret, och då af oss in extenso meddelades. Våra läsare erinra sig att generalpoststyrelsen, som först ernat föreslå tvenne olika portosatser för olika afstånd, nemligen 3 och 6 sk. bko, dock, på grund af de svårigheter ett sådant s. k. rayonsporto, skulle medföra, och då systemet på sådant viss endast blefve ofullkomligt geromfördt, besliöt sig att förorda ett lika porto för alla afstiånd inom riket, af 3 sk. bko lodet för hvarjje mellan två postkontor befordradt bref, och af 2 sk. bko för hvarje bref som under sin transport endast berörde ett postkontor. IPoststyrelsen föreslär detta medelporto af 5 sk.. såsom börande endast gälla till dess Konggl. Maj:t kan efter vunnen erfsrenhet om breefvexlingens tillväxt nedsätta det till 4 sk. bkco, såsom den siffra poststyrelsen sjelf helst sskulle vilja förorda, ehuru styrelsen icke anseett sig berättigad att nu genast föreslå en så sttor nedsättning, hvilken med närvarande brefvexlingsfreqvens skulle medföra en årlig förlust för postverket af 98,738 rdr 34 sk. bko, eler rättare sagdt en lika stor minskning i dn vinst statsverket årligen drager af postbrättningen. Afven med antagande af 5 sk. medelporto skulle den till statsverket öfverl mnade vinsten komma att minskas från 115,000 till 94.500 rdr bko, och med ett medelporto af endast 4 sk. skulle följaktligen hela statsverkets vinst medtagas, och ändå omkring 4,000 rdr deröfver, under förutsättning likväil att brefvexlingen icke tilltoge, hvilken förvtsättning dock ären orimlighet och i grund stridande mot alla andra länders erfarenhet. Det skulle synas att fördelen af snabba, lätta och billiga postkommunikationer redan i och för sig sjelf borde vara för det allmänna af den vigt, att staten, långt ifrån att såsom hos oss sker, vilja ockra på en indirekt korrespondenterna ålagd beskattning, snarare borde göra några uppoffringar, i afsigt att för den stora allmänheten göra brefvexlingen så litet betungande som möjligt. Så betraktas äfven saken annorstädes. Englands statsmän hafva alltid lagtt utomordentlig vigt på den stora vinst för maassornas civilisation och sedlighet som härflyvter deraf, att bortavarande familjemedlemmaar kunna underhålla en lätt och billig brefvexkling med de hemmavarande, och vi sågo nysss huruledes frågan om postportot tör de till Östersjön afgångna engelska matroserna varit föremål för öfverhusets öfverläggningar. Generalpostmästaren upplyste vid detta tillfälle att soldater och matroser fingo sina bref, från hvilken plats inom Europa som helst, befordrade för den ringa afgiften af en penny, mindre än 4 sk. svenskt rgs, samt officerare för 6 pence: en frikostighet som visserligen icke kan aflöpa utan uppoffringar för engelska postverket. Så långt sträcka sig dock icke anspråken hos oss. Men sedan det visat sig genom kongl. generalposstyrelsens noggranna beräkningar, att bestämmandet af ett medelporto af 4 sk. bko skulle på ett par tusen rdr när förslå att betäcka alla postverkets utgifter, och man bestämdt kan påräkna att en sådan inrättning inom ganska kort tid skulle betydligt öka brefvexlingen och dermed postverkets inkomster, utan att i någon särdeles grad stegra dess utgifter, hade man haft skäl att hoppas att Kongl. Maj:t med ens skulle föreslå ett likformigt brefporto af 4 sk. bko, och således på en gång taga ut steget vid en reform, som af alla klasser i samhället är på det ifrigaste efterlängtad. Långt ifrån att detta skett, har Kgl. Maj:t, utan att ens akta på kcongl. generalpoststyrelsens erinran om de svärigheter som äro förenade med införandet af flera särskilda portosatser, tvärtom just föreslagit antagandet af två särskilda portosatser, nemligen af 4 sk. bko lodet för bref som befordras på ett afstånd af 20 mil och derunder, samt 6 sk. bko för alla ppå längre afstånd befordrade. Till följe häraaf skulle två olika slags frimärken införas föör dessa båda portosatser, utom ännu ett trredje af 2 sk. bko, enligt regeringens och posststyrelsens förslag, för sådana bref som beefordras mellan ett postkontor och någon omt utom postanstaltens läge. Vi beklaga på det aldra högsta att Kongl. Maj:t, i stället att följa den allmänna europeiska erfarenhetens bestämda anvisning och det grundligt motiverade förslag som af poststyrelsen blifvit afgifvet, i stället gifvit en proposition, genom hvars antagande nyttan af den afsedda reformen måste väsentligen förfelas. Vi förbehålla oss att en annan gång fullständigare redogöra förr de skäl, som tala emot införandet af olika portosatser, men då den kongl. propositionem sannolikt redan i morgondagens plena remifitteras till utskottets behandling, anse vi oss bböra ännu idag uppgifva några olägenheter deraf som genast