Aftonbladet – 30 mars 1854, sida 2

innas på Aftonbladets byrå och Aftonbiadscontoret vid Mynttorget. På sistnämda ställe innes äfven till påseende en karta öfver randen. (EERO ESSER NORGE. I dag ankommen norsk post medför tidningar frän Christiania af den 27 dennes. Vid Horten arbetas ifrigt på flottiljens utrustning. — Det tros, att kommendörkapten Hesselberg skall vara utsedd till eskaderchef. Ett nära invid jernvägen stående stall har uppbrunnit, sedan det antändts genom sprakande glödkol från ett förbiilande lokomotiv. Från flera norska sjöstäder ha utvandrarefartyg redan börjat afgå till Amerika. Den till stiftsamtman öfver Nordlandens amt utnämnde C. Motzfeldt (som en tid vistats i Stockholm såsom anställd i norska kansliet och för öfrigt är bekant genom sin journalistiska verksamhet i Den Constitutionelle och Christianiaposten,), har före sin afresa från Christiania blifvit uppvaktad med sång och lefverop af Enerhougens arbetaresamfund, för hvilket han alltsedan dess stiftelse visat ett lifligt nit och intresse. LITTERATUR. Ny Tidning för Musik. Under loppet af 3 å 4 decennier hafva ej få försök att hos oss grundlägga och stadga musikaliska tidskrifter, blifvit gjorda. Det förra , har visserligen lyckats, men deremot icke det sednare; och efter några månaders privatissima öfver musikaliska ämnen, hafva förläggaren och författarne gemensamt uppstämt ett anathema öfver publikens brist på konstsinne, hvarmed saken varit slut. Men den omständigheten, att detta slut aldrig varit — definitift, att alltid försöken förnyats, tycks antyda något snarlikt det hvad tyskarne kalla ett länge förspordt behof,, och den tidskrift, hvarom nu är fråga, tycks isynnerhet vara sinnad att om möjligt behålla platsen. Saken är den, att musikens intresserade idkare, som i utlandet äro talrika nog för att bilda en särskild publik, här äro alltför fåtaliga, för att uppehålla en artistisk specialtidning; man måste vinna stora allmänheten, eljest envisas tidningen att föra ett för hennes målsmän föga glädjande privatlif. Närvarande företag har i vissa hänseenden, isynnerhet sedan sistlidne höst, ej förfelat rätta vägen till detta mål; det erfordras nemligen ett lätt, men dock gediget framställningssätt, rik omvexling, samt framför allt redbarhet. Man finner sålunda ett kritiskt-biografiskt porträttgalleri (innehållande Spontini, Bach, Mendelssohn, Donizetti, Mad. Pasta och Weber), tvenne ypperliga musiknoveller af Hoffmann (.:Don Juan och Fermaten,); en större följd af musikaliska reseminnen, under benämning: Några ord om musiken i Tyskland och Italien, med den lätt igenkänliga signaturen G. W—g; en utförligare afhandling om orgeln; åtskilliga smärre uppsatser, hvaribland må nämnas den förträffliga afhandlingen om Den moderna instrumentalmusikens grundläggande genom Joseph Haydn,; Den verkliga författaren till Trollflöjtens text, samt det pikanta och qvicka äfventyret Samiel Kryddkrämaren, af Berlioz. W—gs anteckningar innehålla flera intressanta data rörande nyaste tidens musikaliska förhållanden i utlandet, äfvensom åtskilliga spirituella resonnementer i detta hänseende; dock finner man äfven här och der yttranden, som författaren vid närmare pröfning troligen och med rätta skulle hafva uteslutit. .Dea Mendelssohnska biografien är, så vidt vi känna, den enda på en gång någorlunda fullständiga och för en större allmänhet läsbara lefnadsteckning öfver denne konstnär, man eger: de encyklopedistiska skiz2erna äro nemligen alltför knappa och det större verket af Lampadius, hvaraf artikeln hufvudsakligen utgör ett sammandrag, sysselsätter sig lika mycket med Leipziger Gewandhaus-konserternas historik, deras programmer etc., som med Mendelssohn, och är dessutom alltför rikt på patetisk deklamation för att utom Tyskland vara läsbart. Artikeln om orgeln röjer visserligen mycken sakkännedom; dock befara vi, att den — i likhet med många andra vår tids försök att popularisera vetenskapliga ämnen — är för läsaren utom facket för litet, och för läsaren inom detsamma för mycket populär. I de sednare numren förekommer ock en resumå af texten och musiken till Meyerbeers nyaste opera VEtoile du Nord, samt en upplysande artikel rörande musikaliska akademien. Lägger man härtill åtskilliga korrespondensartiklar äfven från utlandet, smärre kritiker öfver scenens, konsertens och pressens företeelser, samt nekrologer, så finner man att omvexling ej saknas. Vi hafva i det ofvanstående yttrat oss angående innehållets beskaffenhet, och vilja blott tillägga att man här och der äfven finner mindre mogna yttranden jemte åtskilliga i stilistiskt hänseende föga vårdade partier. Afven kan den föråldrade ortografien af utländska ord anmärkas såsom mindre lämplig. Betänkligast är dock ett par symptomer af puffsjuka, som isynnerhet förekomma i JV 36 hvilket nummer öfverhufvud är sämst bland illa hittills utkomna), äfvensom i JV 32 samt i dubbelnumret 28 29. Då dessa symptomer emellertid förekomma sällan, vilja vi anse dem såsom öfvergående och hoppas att de framdeles ej skola återvända. För öfrigt anse vi dessa jemte öfriga anmärkta brister hos bladet härröra från en efter mindre bestämda principer handhafd redaktion af detsamma. I