BLANDADE ÄMNEN. Såsom ett genljud och minne af det nylirjgen i Wisby hållna Skepparg let, meddelar -IG.L. T. nedanstående, då afsjungna, genomel friska och hurtiga ; SKEPPARESÅNG. Och far min, salig, han var en skeppare, ban, han; Han var, besitta, den axelbredaste man, han; Han gick i tröja, och kalfskinshandskar han hade, Och ganska ofta han vid mitt öra dem lade. I Jag var dä. pojke, och lättmatros uppå skutan, Utkik på toppen, liksom passupp i kajutan; Jag sof på däcket, och ankartåget var kojen, J Och focken täcket, och hufvudgärd ankarbojen. Å fill sjös får man just ej vara klen, då det gäller, Och far min var just ej bland de blöta, han heller: Då stormen hven så det blåste tvärs genom kroppen, Dä föll det gudben just in att se mig på toppen. På gubbens lyme vardt man just aldrig bedragen. :I soluppgången jag tog mitt märke för dagen: Dä jag i trappin och kajutsdörrn hörde smällen, Då var jag säker att daggen föll innan qvällen. Men bläste vinden, så skummet yrde kring bogen, Och vägen pltöjdes liksom en fåra för plogen, Dä tog han snuggan, och helt förnöjsam till sinnes: Han satt och talte rätt mången strof, som jag minnes:: — En sjöman, pojke! bör vara qvick uppå vägen, Som en aborre ooh som en sparf upp i tågen. Qvicktänkt och snarvänd, ty annars gär han och vankary En redlös skuta, förutan roder och ankar. Sin egen kraft bör man ta ombord uppå skutan. Skrik ej på hjelp, dä du kan dig hjelpa förutan. Lit ej på andra, ty huru usel och lumpen Är ej den skuta, som jemnt skall lättas med pumpen.. Var oförfärad, se faran stint uti synen, Då hafvets herre drar barskt ihop ögonbrynen. Var jemnt beredd till att möta döden och domen, Ty båda komma helt oförtänkt liksom bommen.s — Så talte gubben — och detta var bland det sista; Hans lefnadsankar, hur starkt det var, måste brista. Af döden lät han sig in i bamnen bogsera, Och skutan fick jag i arf af honom, med mera. Ven sjömansyrket, det fick i botten jag lära, Och främst af allt veta hut, och sen manövrera. Och säkert år, att jag än i dag, derförutan, Ännu ej varit min egen herre på skutan. t — Rubini. De Italienska tidningarne öms tala att denne, en gäng den förste bland tenorsängare, den 2:a dennes aflidit i Romano i närheten af Bergamo, vid 60 ärs älder. — Ett testamente åt ezaren. Sir James Wylie, som länge varit kejsarens lifmedikus, har nyligen dött i S:t Petersburg. Han lärer hafva testamenterat hela sin särdeles betydliga förmögenhet till kejsar Nicolaus. — Skeppsvarfren i Sunderland och NewYork: Följande siffror utvisa antalet af fartyg som under let förflutna året blifvit byggda i dessa hamnar. I Sunderland: 153 fartyg med tillsammans 68,735 tons lrägtighet. I NewYork 88 fartyg med tillsammans 6,179 tons drägtighet. — Kloroform. Gazette des Böpitaus beättar att professor Nelaton använder ett nytt instrument för lokalt anbringande af döfvande medel. Selan han riktat en ström af kloroform in i en abscess på foten af en patient, blef det honom möjligt tt göra en djup inskärning i densamma, utan att patienten genom den ringaste rörelse tillkännagaf att han erfor nägon smärta. — Lamartine är för närvarande sysselsatt ned Turkiets annaler, ett arbete som han sjelf kalar historiens Tusen och en natt. — Frimurareorden räknar för nävarande i Preussen bland sina medlemmar flera hundrade evanseliska predikanter, — Förenta staternas Hvalfångstflotta bestod en 1 Jan. 1854 af 602 fregattoch barkskepp, 28 riggar och 38 skonertar med en sammanlagd drägghet af 107,512 tons.