vo OOSPSBYTEN Skotte hördes paraplyfabrikörerne M lin och Linn, hvilka skulle upplysa om det vo nödigt att vid tillskärning af paraplyoch paraso beklädnad, för besparing af sidentyget, skära fr: styckets båda ändar. Hr Molin uppgaf att ban sje vidtagit ett dylikt tillskärningssätt, ehuru det för h nom icke medfört någon så betydlig vinst. Fri denna tillskärningsmetod hade hr Molin afstått f att bevara tullstämpeln. Hr Linnå deremot anså det en paraplyfabrikant, hvilken tillverkar säväl stör! som mindre parasoller, nödvändigt måste skära b klädnaden från begge ändarne af tygstycket. F Petersn förevisade inför domstolen ett stycke side tyg hvarifrån beklädnad till parasolletter blifvit a klippt, och visade tydligen genom ett äfven medha vande parasollet att, för besparingsskull, beklädnad mäste tillskäras från båda ändarne af stycket. N tarien Beckman anförde dervid att ehuru ban ich bestridt det nu hällne vittresförhöret, ban dock anså vittnesmålen öfvertiödiga, helst det icke kunde fö; menas en fabrikant att begagna hvilken tillskärings: metod af materialerne till yrkets bedrifvande, sor ban ansäg lämpligast och mest förenad med bespa ring af tyget. Den ena fabrikanten begagnar e metod och den andra en annan. Tnllinspektoren Gyllenram äfvensom öfverupps) ningsmannen Zetterström och nägra tulluppsynings män bördes derefter, på yrkande af t. f. tullfiskaler De skulle upplysa, huruvida icke i det rum, hvare: Petersens materialier blifvit anhällne, fruntimmer: klädespersedlar varit hängande och på så sätt kunn styrkas att rummet var — fru Petersens; ja, tullfiska len till och med yrkade att hr Petersån nästa rätte gängsdag skulle genom förevisande af sitt hyreskon trakt styrka att han och icke fru Petersån förhyrde d boningsrum, som de gemensamt bebo och byilka äro be lägne innanför deras sörskilda salubodar. Hr Beckmai invände härpä: det kan väl icke förmenas hr Peter sån att hänga sin rock uti fru Petersens salubod, lik: litet som fru Petersen att hänga sina kläder i hr Pe tersns rum. Hvad yrkandet om förevisande af kon. traktet vidkom, så eburu svaranden dertill icke ansäg sig skyldig, förklarade sig hr Beckman dock beredvillig att nästa rättegängsdag detsamma förete inför rätten. Hr Gyllenram, tillfrägad om icke vid beslagstillfället sidentyg legat på en klädhängare, bejakade denna fräga, hvarpå hr Beckman fästade domstolens Juppmärksamhet på att derigenom visade sig synbarligen att Petersen icke kunnat ana att ånyo få visit Jaf hr Skotte, isynnerhet dä domstolen redan ogillat I framställda beslagsanspräk ä anhällne materialier som Jen fabriksidkare inköpt för sitt yrkes bedrifvande. ) Aktor i målet förklarade slutligen att det förut Janhöngiggjorda beslagsmälet hos Petersån som verkställts Jaf tullinspektoren Skotte och i hvilket säväl af räd husrätten som af Svea hofrätt beslagsätgärden ogillats, blifvit genom besvär hos Kongl. Maj:t fullföljdt. Vid Idessa besvär hade skriftliga intyg af Petersöns f. d. husmamsell, 2:ne sömmerskor och en lärgosse blifvit vidfogade, och vidimerade afskrifter af dessa, på begä ran lemnade intyg, ingäfvos nu af hr tullfiskalen, med yrkande, att dessa vittnen mätte i det nu ho: rädhusrätten under ransakning varande mäl blifva hörde. De skulle kunna intyga att hr Petersen yt Itrat: vatt han tillklippte sina parasollbeklädnader frän bäda ändarne af sidenstycket, derföre att de icke I kunde tagas i beslags. Hr Beckman invände att, Jehuru ban ansäg vittnesmäl, på begäran, icke vara Jjust de mest lämpliga, han dock icke ville bestrida Tbeslagaren äfvensom tullfiskalen att få dem afhörda. Deras vittnesmål kunde icke inverka på hufvudsaken, och ansäg hr Beckman framställningen om dessa vittnesmäl så mycket mer olämplig, som det icke kun nat falla hr Petersn in att för sin talrika arbets personal omtala, hvarföre han begagnade den och dden tillskärningsmetoden. Mälet uppsköts till den 5 April, till hvilken dag de äberopade vittnena, mll Nordqvist, ml:na Blom qvist och lärlirgen Åkerström skulle kallas. På tullfiskalens yrkande skulle hrr Molin och Linne nästa onsdag kl. 11 infinna sig, och efter beseende af de anbällna sidentygen, utlåta sig närmare om behöflig heten af att skära frän båda ändarne. — Beslaget hos hr Salomonsson. Till en börjar I upplästes den af beslagaren, tullinspektoren Malmros, inlemnade stämning, äfvensom den af hr Salomons son mot hr Malmros uttagna genstämning, innehållande yrkande om ansvar å Malmros derföre att har: vid beslagstillfället skulle hafva uppfört sig obehörigt I ( och lagstridigt. Br Malmros bestred denna angifvelse, under förklarande att Salomonsson säkerligen derigenom trott sig kunna förmå Malmros att afstå från ansvarstalan mot Salomonsson, derföre att han skuffat och oqvädat Malmros under des: tjensteutöfning. Malmros yrkade derefter att Salomonsson måtte dömas att böta 200 rdr bko samt at: streffas med 3 års fästning med arbete derföre ati han skuffat och väldfört sig å Malmros under hans tjensteutöfning. Malmros, som anhöll att denna dag å 1 få höra vittnen, yrkade dessutom att Salomensson, så. 1 som här i staden icke bosatt man, måtte sedan vitt. )n oena blifvit afhörda förklaras skyldig att genast träda k i häkte eller också ställa borgen för sin person. Hvad sjelfva beslutet angick öfverlemnades detsamma till F domstolens pröfning, sedan Malmros styrkt att han or: d detsammas förrättande å vederbörlig ort gjort anmä-S n. Till besigtningsmän utsågos af Malmros: skrädd !aremästaren Borell och sidenkramhandlaren Ahlbom: 4 af Salomonsson: skräddaremästaren J. P. Hällströn och sidenfabrikören Linn; af domstolen: skräddaremästaren P. D. Zins och sidenkramhandlaren Ström Salomonsson bestred att bafra på ringaste sätt förvördelat Malmros, och hvad sjelfva beslaget angick, så ore de klädespersedlar, som anhållits af honom, från Tyskland till eget behof hit medförde. Malmros, äf(ensom tullfiskalen invände att denna uppgift omöj igen kunde vara med sanna förhällandet öfverenstämmande, då uti Salomonssons salumagasin 1 tr. pp i huset n:o 37 i Bankogränden anhällits 19 par yxor och 15 västar som varit obegagnade, och qvaremnats 12 par byxor och 10 västar hvilka synte: ara en eller annan gång begagnade. För öfi 8 ade 2:ne tr. upp uti samma hus, i de rum som Salo8 ronsson bebor hos sin moder, anträffats en mängd lädespersedlar och deribland omkring 30 nya rockar. lalmros hade afstätt från att göra beslag uti fruDb: alomonssons rum ehuru sonen bodde der. Salomons on förklarade nu att det rum, hvarest de i beslag 2gne klädespersedlarne anhöllos, var bans askrifrums, ren säväl beslagaren som vittnen intygade att rumret varit alldeles fullpackadt med en mängd varor sa ch profver, deribland ett större parti lådor med igarrer, uppstaplade kring väggarne. aror hade äfven legat på golf och bord, och de fär iggjorda klädespersedlarne På en soffa. Utien chifonier hade anträffats nya sidennäsdukar, strumpor 1 om. Malmros uppgaf att sedan för honom anifvelse blifvit gjord derom, att Salomonsson skullc Utsedan sistl. höst härstädes försält färdiggjorda lädespersedlar af utländsk tillverkning, hade Malms ä vederbörlig ort gjort anmälan och anställande husvisitatlon hos Salomonsson. Då Malmros den I sistl. Mars, åtföljd af öfveruppsyningsmannen Zet rström infunnit sig hos Salomonson, hade de uti förHa ugan mött en person som innevarit uti Salomonssons He m och derstädes köpt en väst af schagg för 10 rdr. ullvaktmästaren Runbom hade köpslagat med SaloLa onsson om en rock för 50 rdr, som sednare på Ma gen skulle afhemtas; Salomonsson erkände att han Va rsält västen för 10 rdr rgs, men pästod att sköpet I str ett på bedrägligt sätt af en hr S. vHr S. hade Ud lädt sig västen och lagt 10 rdr på bordet, samt derYst ter aflägsnat sig. Malmros uppgaf att Salomonsson 1 försäljningen af västen till S. varit mycket en igen att få försälja äfven en rock, och intygade nu rvarande Runbom att Salomonsson vid tillfallet ytt t till S. jag ska sälja alla de här kläderna, ty 5 ska resa bort utrikes och hemta hem nytt lager. I egt Angående angifvrelsen att Salomonsson under beslags Ifället skuffat Malmros, hördes denna dag 3:ne vitt. n, och dessa intygade sammanstämmande att Salo fveci onsson uppfört sig otillständigt, och under för )mär rmande utlätelser flera gänger meå väld fränryckt rikt almros de anhällne klädespersedlarne. Någoa väld Ive NI G? Fr.