Aftonbladet – 29 mars 1854, sida 2

— lir E. Masonis Afskeds-soir gafs i går ati hr de la Croixs salong. HrM., som vistats här sedan sistliden höst, har under denna id lyckats vinna lika många sympatier geom sin betydliga färdighet såsom pianovirtuos, som genom sitt anspråkslösa och välvilliga väsende, och kan i detta hänseende sälla såsom ett föredöme för en cj ringa del f tonkonstens utöfvare. Hr M. är ännu ung och skall framdeles utan tvifvel till mera nångsidighet utveckla sin talang, som för närarancde går alltför litet utom det moderna irtuosväsendets trånga gränser. Äfven hans rogram för aftonen upptog endast produkter rån detta kala fält: man hörde nemligen en Capriccio af Goria, en variationspjes af Thalberg, Casta diva,, transkriberad för venstra randen, en Tarantella af Lefebyre-Vely, samt variationer öfver Folksången af konsertgifvaen sjelf: alla lika briljanta i instrumentalt, som färglösa i musikaliskt, hänseende; endast Parantellan röjde understundom något tecken ill melodiskt lif. Hr M. exeqverade sina jeser med ovanlig färdighet och bravur; här ch der hade endast något mera korrekthet unnat önskas. Man hade denna afton äfven det nöjet att öra mll Walin, som med sin, såsom vanligt, anna uppfattning och djupa känsla sjöng nåra smärre, men karakteristiska pjeser, nemigen Du är mig kär, af Berens samt tvenne ationalmelodier (;Michaelidagen och Orfver), le sednare tillhörande en samling serdeles inressanta Wermlandsvisor, som lära vara unler utgivande. — Äfven hörde man vid detta lfälle en ung sångare; som debuterade i genskap af dilettant, ehuru han, enligt hvad i hört, framdeles lärer ämna göta sången till itt fack. Han eger en djup bariton af rätt acker och klangrik timbre, fast ännu ej utildad, och visade i föredraget tecken till musikaliskt sinne och urskillning. Hans numner voro en cavatina ur Beatrice, af Belni, samt en romans af Kiicken. Ne oss