Aftonbladet – 28 mars 1854, sida 3

sen, så blef hemfärden ändock både praktfull och angenäm. Båtar med facklor anordnades omkring damernas slupar, så att alla föremål belystes, utan att de sjelfva besvärades af fackelskenet, och på längre afstånd, hvarest ljus och mörker sammansmälte, fördes båtar, hvarpå drottningens kapell med sina instrumenter var placeradt. Som man ej såg hvarken menniskor eller båtar, tycktes tonerna ömsom nedströmma ur luftens regioner, ömsom uppdyka ur böljans sköte. An voro dessa toner milda, tjusande sinnet och smekande örat; — än åter krigiska och vilda, uppfyllde de damernas bröst med ångest och räddhåga, under det männernas hjertan svällde af mod och krigslust. Så fortskyndade tiden och man fick engelska flottan i sigte, då man tyckte sig knappast hafva lemnat Stäket. Snart steg man i land. Drottningen lät befalla alla de medföljande till en goutå på slottet, derifrån all etikett borde vara bannlyst. Som det är ett axiom att vin fröjdar menniskans sinne, och arfprinsen ville fröjda Stobees, flödade dryckesvaror under supen nästan ymnigare än vid en konglig taffel bo.de ega rum. Också voro alla glada och man talade blott om den angenäma dagen. Drottningen drog sig tillbaka till ett litet angränsande kabinett, dit hon efter en kort stund lät kalla Stobee. Kabinettet egde icke någon annan upplysning än den en svag lampa spred omkring sig. Drottningen satt vid fönstret, som det tycktes försjunken i betraktande af den hänförande utsigten. Månen stod högt på himlen och försilfrade med sitt sken Mälarens böljor ... I detsamma Stobee inträdde i rummet, lade hon sin hand på den bredvid stående arfprinsens arm i det hon sade: — Hvilken herrlig tafla! O, hvad jag älskar mitt fädernesland! och härifrån vill dock förräderiet förjaga mig ! — Förjaga ers maj:t! Hvem dristar hysa en sådan tanke? — yttrade Stobee häftigt. Drottningen suckade. — Jag har säker underrättelse derom — sade hon. — Det är omöjligt. Ingen skall lyckas att störta