Aftonbladet – 28 mars 1854, sida 2

Rn rr rr Rn ——— — till en beqväm plats der hon kunde åse några skeppsmanövrer. Då drottningen återkom till tältet var en dejeuner serverad. Drottningen och prinsen åto vid ett serskildt bord, hvarvid uppassningen bestreds af ingen mindre än Ganymedes och Hebe. För de öfriga var ett stort bord arrangeradt, der Tritoner passade upp. Drottningens uppstigande var signal till dejeunerns slut. Bord och fat försvunno, såsom bortförde af andar. Sedan drottningen sagt Norris några förbindliga ord, vinkade hon öfverstinnan Stobge fram till sig. I mycket nådiga ordalag påminde hon henne om deras sista möte i kyrkan, och uttryckte sin glädje öfver att allt fått ett så lyckligt slut. Öfverstinnan neg djupt och gick att återtaga sin plats. På det sättet fortfor drottningen att tala vid en och annan dam, till dess hon befallde öfverstarne Stobee, Dalheim och Fuchs att närma sig. — Mine herrar — började hon — det är i dag jemt en månad sedan dånet af fiendens kanoner genljöd ända in i mitt slott, vid hans förmätna försök att öfverrumpla vår hufvudstad; men Guds nådiga beskärm tillstadde ej öfvermodet seger. Han välsignade våra vapen, och dagens ära blef eder! Er drottning tackar er, och skall alltid vara eder välbevågen. Efter ett ögonblicks tystnad frågade hon hastigt: — Är det långt till Stäket? — Nej ers maj:t — svarade arfprinsen. — Godt! hvad säger ni min gemål om mitt förslag? Vädret är vackert, och jag skulle ha lust att se det ställe, der våra officerare så tappert utmärkte sig. — Ers maj:t eger att befalla. Inom en half timma skall allt vara i ordning. Hvilka befaller ers maj:t skola åtfölja oss? Drottningen upprepade troget sin lexa, och utnämnde alla de herrar och damer hvilka voro ombord på amiralskeppet. Serskildt lät hon inbjuda amiralen, och öfverlemnade åt hans val att medtaga af sina officerare hvilka han behagade. — Men — tillade drottningen, — den som i intet fall får uteblifva, det är öfverstinnan Stobee. Hon måste