Aftonbladet – 28 mars 1854, sida 2

Under detta samtal, som hölls af en qvinna ur hoper och hennes dotter, hade drottningen i all sin ståt fari utför backen. Hennes vagn drogs af sex ljusbruna hä. star; framför vagnen sprungo de ofvannämnde granns sherrarne. Hennes gemål red på vagnens venstra sida och för att göra ståten fullkomlig, syntes en sqvadror lifdrabanter, ridande efter vagnen. Hvilken grym ironi Carls drabanter, fordom snart sagdt en del af honon sjelf, redo nu bakom en qvinnas vagn! Arfprinsten kastade sig af hästen och bjöd sjelf han den åt sin gemål, vid hennes nedstigande ur vagnen Drottningen helsade folket, och under det att alla fartyg i hamnen mannade rå, soldaterna skyldrade, spelet rör des och folket hurrade, steg Ulrika Eleonora vid prin sens hand i slupen, ledsagad af sin öfverhofmästarinn och sin vän Emerentia von Diiben. Den öfriga uppvakt ningen intog plats i ett par andra båtar. De lade frår land och styrde kosan till amiralskeppet. Det hade ej varit så ur vägen, om engelska amirale! behagat skjuta de skott på ryssarne, som han nu bort sköt för att fira drottningens ankomst. Det hade kan hända gjort bättre nytta. Förmodligen tänkte icke drott ningen så, ty hon tyckte allt vara i sin ordning, och smålog huldrikt emot amiralen, då han, omgifven af sir stab, nästan knäböjande bjöd henne handen vid nedsti gandet från den präktiga stolen i hvilken hon blifvi lyftad ur slupen. Men en ännu större öfverraskning hade hennes gemål i samråd med amiralen beredt henne. Ett ofantligt tält, skiftande i guld och purpur, va uppsatt öfver halfdäcket. Amiral Norris förde henne dit Liksom genom ett trollslag öppnades de dyrbara förhän gena, och nu såg hon sig omgifven af allt hvad Stock holm den tiden ägde förnämt och skönt... En courdag i hennes eget slott hade ej kunnat vari präktigare. Längst bort i tältet under en himmel af ljus blått damast, prydd med guldfransar, stod en präkti stol, äfvenledes klädd med blått damast, på en fyra trap pors hög estrade. Dit förde amiral Norris sin förnäm gäst, och nu presenterades flottans officerare. Sedan frå gade Norris, om hennes maj:t täcktes bese hans skepp Hon jakade; Norris bjöd henne handen, och förde henn