Aftonbladet – 27 mars 1854, sida 3

På denöä grund yrkade talaren återreimiss och bifall till den motion i detta ämne friherre Raab, C., af. gifvit (härvid hördes högljudda rop på proposition) Friherre Raab, C., hvilken säsott ledamot af ekono. miutskottet reserverat sig mot utskottets-beslut, ut vecklade nu ytterligare sina skäl. — Hr Tersmeden P. R:: För att på förhand söka stämma det höglof. liga ståndet till min fördel, vill jag beflita mig om en egenskap, som på denna tid af dygnet (kl. var då 12 på natten) mest värderas, nemligen korthet. Jag får till alla delar instämma uti de åsigter och den önskan som finnes uttalad uti friherre Raabs reservation. Lika med utskottet anser jag biskopsembetena ej böra indragas eller innehafvarnes antal förminskas; men finner detta ej innebära något hinder för en lämplig lönereglering; och då meningen härmed icke är att beröfva det högvördiga ständet något af dess inkomster; utan åvägabringa en jemnare fördelning, välgörande ej mindre för dess flesta medlemmar, än för församlingen, synas farhågorna i detta fall kunna lugnas, isynnerhet då målet är en fyraståndsfråga. Jag anhåller om antagande af friherre Raabs förslag. — Hr von Hartmansdorff önskade äfven en lönereglering för presterskapet, men ej på biskoparnes bekostnad, utån så att presterna gehom lönernas reduktion till ett: visst bestämdt penningbelopp kunde göras oberoende af sina åhörare. — Grefve Lagerbjelke och frih. af Ugglas förmenade att, som frågan vore af privilegiinatur och det vore bekant att presteståndet redan bifallit betänkandet, sä tjenade vidare öfverläggning till ingenting. Grefve Björnstjerna, O. M., ansåg det ej heller rätt att inblanda sig i ett annat ständs privilegier, då ridderskapet och adeln nyligen i fräga om ordförandeplatsen i utskott, visat sig noga hälla på egna privilegier. Hr Mannerskantz yttrade att, om äfven frägan vore af privilegienatur, det väl ingalunda kunde förmenas ståndet att grundlagsenligt behandla densamma (åter rop på proposition). Hr Tersmeden, P. R.: Hvad det formella af saken vidkommer, hvilket af den sista talaren blifvit rigtigt och klart framställdt, får jag till alla delar förena mig med honom. Slutligen iår jag förklara, det jag icke finner någon grundad anledning till farhågor, att den entente cordiale som råder och bör råda mellan det höglofliga och högvördiga ståndet kan störas genom ifrägavarande löneregleringsförslag. Då friherre Raab, 4. C., derefter begärde ordet, förnyades än högljuddare ropen på proposition, så att tal., för att trankilisera vederbörande, lofvade att fatta sig helt kort, men hotade tillika att, om man ej ville gifva sig tillfreds, blifva mycket -mångordig (tystnad). Hr friberrn föreslog derefter, att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhällan om en lämpig reglering af biskoparnes löner, samt att dervid möjligen uppstående öfverskott mätte reserveras till understöd för det lägre presterskapet vid en blifvande allmän lönereglering. De talare som yrkat återremiss instämde häri. Slutligen förutspädde hr Adelborg att inom 10 år-sädana skakningar skulle i Sverge inträffa, att man skulle finna sig befogad att atan hån och med mera allvarbehandla frägor af sådan vigt som denna. Vid den votering, som derefter kl. omkring !V; 1 på natten företogs, segrade itskottets betänkande blott med en enda röst eller ned 22 mot 21 röster, hvilka voro för återremiss. Ständet ätskiljdes kl. I.