Aftonbladet – 23 mars 1854, sida 3

att talan deremot finge, efter erlagdt vad, hos Svea hofrätt i stadgad ordning fullföljas. (D.B.) BLANDADE ÄMNEN. Sir Charles Napier. Man skall måhända ej utan intresse läsa några biografiska detaljer om öfverbefälhafvaren för engelska Östersjöeskadern. — Född den 6 Mars 1786 på Merchistoun Hall i grefskapet Stirling, är sir Charles Napier äldste sonen af Charles Napier, kapten i engelska flottan, och miss Gabrielle Hamilten, bans hustru i andra giftet. Han ingick vid flottan vid 14 ärs ålder i egenskap af volontär af första klassen, blef midshipman 1800 och löjtnant 1802. Kallad i Augusti månad 1808 till befälet öfver adertonkanonsbriggen Recruit, bestod han en lycklig strid med franska korvetten La Diligente om 22 kanoner, i hvilken han fick läret krossadt, hvilket ej hindrade honom att qvarblifva pä däcket till stridens slut. Ar 1813 eröfrade Charles Napier, som då förde Furious, om 36 kanoner, ön Ponzaa, oaktadt elden från fyra fruktansvärda batterier. Han tog del i expeditionen till Alexandria, och kapten Gordon, som förde befälet öfver densamma, yttrade om honom i en af sina depescher: Jag har kapten Napier att tacka för mer än jag har ord att uttrycka. Efter 1815 blef Charles Napier länge utan befal. År 1833 efterträdde ban amiral Sartorius i befälet öfver Don Pedros flotta, och tillvann sig pä höjden af Cap Vincent en lysande seger öfver Don Miguels flotta, hvilket förskaffade bonom titeln af grefve af Cap S:t Vincent och storkorset af portugisiska orden Torre y Espada. År 1839 kommenderade han som secondamiral, ombord på 84-kanonsskeppet Powerful, den till syriska kusten destinerade flottan. Sedan han debarkerat vid Djourmå, slog han den 10 Sept. 1840 egyptierna vid Helbron, och tog den 27:e, i spetsen för 900 engelsmän och 500 turkar, med storm Sidon, hvars befästningslinier försvarades af 2700 man, af hvilka största delen gjordes till krigsfångar. Den 9 Oktober slog han en egyptisk kär, som intagit en stark position på höjderna omkring Beyruth. Resultatet af denna seger var att Beyruth kapitulerade och att Soliman paschas hela armå gaf sig ät engelsmännen. Sedan han deltagit i den märkvärdiga stormningen af 3:t Jean MGAcre, tog han befälet öfver den eskader som kryssade utanför Alexandria, der han debarkerade och afslöt en konvention med Mehemet Ali. Vid sin äterkomst blef han riddare af Bathorden, af ryska S:t Georgsoch preussiska Röda örns orden af andra klassen, derefter drottningens adjutant af flottan och kontreamiral. Han utnämndes till viceamiral i Maj 1853. Sir Charles Napier bar sutiit två gånger i underhuset som deputerad för Marylebone, och har der best ndigt understödt reformen, och ofta bekämpat amiralitetets åsigter. Han har i United Service Journal skrifvit uppsatser om skeppsbyggeri och om ångbätarne. Han är dessutom författare till en Berättelse om kriget i Portugal mellan Don Pedro och Don Miguel och en Skildring af kriget i Syrienn. År 1828 framlade han för amiralitetet modellen till ett fartyg, som finnes förvarad i United Service Museum. 1846 ledde han byggnaden af ängfregatten Sidon af 560 hästars kraft. Som man ser, förenar Sir Charles Napier teorien med praktiken och har redan visat att han förstätt att leda till godt slut expeditioner af samma slag, som den han nu har sig uppdraget att utföra. ST PM ov mA OO OS OS Ke — Alpaka. För aderton år sedan — det var 1836 — blef en stor hög af gamla smutsgrå säckar, fyllda med något fibröst material, som hade starkt tycke af gamla hästhär, urlastade i Liverpools docka. När dessa kuriösa balar först anlände, hvilket skepp ditfört dem, eller hvartill de voro ämnade — det visste ej ens den äldsta magasinsskrifvare i Liverpools docka. Det hade en gång gått ett rykte, att balarne blifvit på spekulation öfverskeppade frän Sydamerika och konsignerade till firman C. W. och F. Foozle Co. Men äfven detta tyckes fallit i glömska, och man kom allmänt öfverens om att de trehundra säckarne, som annat gamma:!t skräp, endast voro värda att vräkas i sjön. Här voro de blott i vägen. Råttorna tycktes vara de enda som gillade importen af godset, och för dem var det den yppersta affär som någonsin blifvit gjord i Liverpool. En dag — vi vilja ej närmare bestämma hvilken dag det var, ej ens hvilken vecka eller månad, ehuru händelser af vida mindre vigt blifvit bestämda på minuten — en dag gick en ung man med ett intelligent affärsmannautseende geoom dessa samma magasiner i Liverpool, då hans öga händelsevis föll på nägra testar af det gamla hästhåret, som stucko fram ur nägra af de smutsiga dalarne. Vär vän drog ut en af dem och betraktade den uppmärksamt, kände på den, luktade på den, gned den, ref den, med ett ord pröfvade på den alla sina sinnesorganer,utom smaksinnet, och skulle äfven anlitat detta om det tjenat till något; ty vär man var äkta Yorkshire. Sedan han hållit den mot ljuset, hållit den från ljuset, hällit den i alla möjliga läger och begått alla möjliga grymheter emot den, som hade den varit hans dödligaste fiende, stoppade han den på sig och gick helt lugnt sin väg, tydligen i akt och afsigt att, sedan han kommit hem, underkasta den någon grym tortyr. Svilka särskilda experimenter han företog med den fibrösa substansen är jag ej i stånd att närmare uppgifva; det gör ej heller mycket till saken. Nog af, några dagar derefter sågs samma lugna affärsmannalika person inträda på C. W. Foözles Co:s kontor och fräga efter firmans hofvudman. När han frågade denna värda person, om han ville taga åtta pence per skälpund för hela innehållet af de tre hundra säckarne, blef den tillsporda auktoriteten så förbryllad, att han ej kunde säga om han var firmans hufvud eller svans. Först trodde han att vär vän endast kommit för att drifva gäck med honom, sedan att han sluppit ut frän nägot dårhus, och var allvarsamt betänkt på att skicka efter polis, men fann slutligen vid närmare eftersinnande för godt att afsluta köpet på de erbjudna vilkoren. Hade säljarne orsak att glädjas, hade köparen det ej mindre. Läsare, dessa trehundra balar innehöll alpakaull, vid denna tid helt och hållet okänd för fabrikanterna, hvad den äfven skulle förblifvit utan företagsandan hos en modig och intelligent man. Denna fabrikant var mr Titus Salt, då ännu blott en nybörjare med ett kapital af några få tusenden, men numera en af de rikaste bland de rika männen i Bradford, Yorkshire. Han har vunnit hela sin förmögenhet på denna samma Alpaca, åt hvars bearbetande han de sista femton åren egnat hela sin tid och energi. Alpaca är den långa hårlika ullen af ett djur, som bildar en mellanlänk mellan kamelen och färet och i stort antal finnes i Peru. Det tillhör Llamaslägtet och trifves endast på högslätterna i det inre Sydamerika, der det ströfvar omkring i sin fulla friket. Tillvaron af ullen och de deraf förfärdigade fabrikaterna har länge varit känd. Pizarro säges vid sin återkomst från sina amerikanska eröfringar hafva fört med sig till Spanien profver derpå, både i dess räa och förädlade skick. Mer än ett färeälr har hlifoct