wa — MS et der mötet, hvaraf vi lemnat en skildring i förra de-; len af vår berättelse. . — Huru? — frågade drottningen förvånad. — Denna: pandros ? — Ja, ers majestät, denna bandros förlorades en gång. itaf en bland de sammansvurne och har till mig, såsom det enda igenkänningstecken, blifvit öfverlemnad af den unge kornetten der, som upptäckt komplotten och der-! igenom räddat ers majestäts tropligtigste tjenare och undersåter. — Hvad i himlens namn är meningen härmed? — tänkte Regina, blek som ett lik. . — Det är då sant, min herre, — sade drottningen, som ingenting misstänkte, — ni har upptäckt ett förrädiskt anslag mot mina tappra soldater... Ni har räddat dem från död och undergång, ... Men så berätta då, hur allt detta hänger ihop! i Då Regina ingenting svarade, återtog Stobee: — Värdigas ursägta den unge mannens blygsamhet, ers maj:t... Nog af, han hade upptäckt en komplott mellan mina fiender, att lemna mig i ryssarnes händer genom cen öfverrumpling vid Stäket. Vi voro sålunda genom honom förberedde på allt ... Dä fienderna nu på aftonen anlände, funno de den ena skansen öfvergifven. Deras kanoner spelade deremot, utan att besvafas. De ryckte närmare, och besatte skansen, öfver ytygade om att inga försvarare funnos på stället, I detta ögonblick gjorde Dalheim och jag, i spetsen för vårt! fåtaliga manskap, ett utfall från den andra skansen. Fienderna blefvo öfverraskade, De ha under den sednaste tiden vant sig att se svenskarne retirera. Vårt ihärdiga anfall bragte dem snart på flykten, serdeles sedan jag, dragande mig tillbaka med mitt folk, låtit antända en under den första skansen på förhand anlagd mina. Skansen förstördes, men fienderna sprungo till största delen i Juften och — Stockholm är räddadt. Mer än en gång under denna berättelse hade Fredriks ansigte skiftat mellan blekt och en så mörk rodnad, att den nästan stötte i svart. -Hvarje ögonblick måste han befara, att få, såsom part, stå inför sin gemåls och drottnings domstol, anklagad af hennes undersåte. i Men BStobe ville ej drifva hämden så långt. Han var för ädelmodig dertill. Han åtnöjde sig med att hålla prinsen i schack och tvinga den kungliga högheten att darra för en simpel öfverstes ord och blickar,