männa financiella ställning, för det andra bankens ställning, och för det tredje våra egna åsigter om det Jändamäl, hvartill vinsten bör användas. Jag respekfterar ganska mycket så den ena som den andra meningen i sistnämnda hänseende, raen skattar mig lycklig att hvarken ha nägon hypoteksförening, någon privatbank eller någon filialbank att skydda. Hvad privatbankerna angär, vill jag gerna att man bibehåller dem vi hafva, men må man ej föröka deras antal. I afseende på filialbankerna, för hvilka vi ha hr Hörnstein att ticka, så önskar jag dem all framgång, men tror att detta mål kan uppnäs utan ått rubba de åtgärder som nu äro af nöden. Däsamma fråga vid förra riksdagen var å bane och det äfven då var tal om landets ställning, stodo vi här 28 mot 24. Jag tillhörde dem som ej ansägo nägon fara vara för handen, och, vare sig genom lyckans gunst eller genom värt eget förstånd, hafva dessa förutsägelser öfver all vår förväntan gätt i fullbordan. Vi ha dock haft att genomlefva ganska svåra är; span målsimporten har, efter finanskommitttens beräkning, stigit blott ett enda är till 7 millioner rdr, och sannolikt var den ännu större. Det oaktadt har bankens metallförräd ökats; de svenska börserna aldrig åtnjutit större anseende så inom som utom landet; de stora bankrutter, som förlidet år inträffade i London och Hamburg, hafva förblifvit utan inflytande hos oss, i stället att de för ett tiotal af år sedan ej skulle undgätt att orsaka stora rubbningar; vär handelskär behöfver ej nu utländskt skydd och förlag och är ej säsom tillförene nödsakad att uppehålla sig på vinglerier och omsättningar, utan har den i stället lika stora fordringar som skulder i utlandet. Man invänder, att hypoteksföreningarne äro orsaken kärtill, genom de kapitaler de indragit; men då man räknar dessa föreningars skulder, gör man orätt uti att ej äfven afräkna hvad som blifvit under samma tid gäldadt. Icke mindre gynsamma äro utsigterna nu, då ett krig nalkas våra landamären och vi, tack vare den visa politik som blifvit följd, äro i tillfälle att, som jag hoppas, äfven obehindrade trafikera på ryska hamnar. Jag är öfvertygad, att vi ha större spanmälstillgångar inom landet än ekonomiutskottet tror. Sädan är min opinion om ställningen, och det lyster mig höra om nägon af herrarne kan visa mig nägon gren af rörelsen som nedgätt. Huruvida man vill anse bankens ställning tillförene ha varit bättre än nu, det beror på huru man grupperar siffrorna. De som ej vilja anslå hela bankovinsten, de sväfva himmelsvidt frän hvarandra uti sina åsigter om huru mycket som behöfs för bankens konsoliderande. Den ena vill lemna 450,000, den andra 700,000 rdr. Det lyster mig se, mine herrar, huru J skolen blifva ense om: eder kontraproposition, Talaren uppdrog Här en jemförelse -mellan bankens tillstånd 1831 och 1853, kommande -han till det resultat, att ställningen nu år briljant; erinrande han bland annat derom, att banken innehar allmänna kassors och enskildes deposi tioner till belopp-af öfver 8 millioner rdr, hvilket hän ansäg utgöra. en tillgång, som väl i nödens stund skulle :kunna ögonblickligen anlitas. Så har skett ;i andra länder och så kunna äfven vi göra: Från är 1831-tillär 1853 har banken haft en upplupen vinst af 17,000,000 rdr; deraf hafva omkring .9 millioner blifvit till riksgäldskontoret aflemnade och circa 8,000,000 rdr afsatte till bänkens konsoliderande. Jag hemställer till hvar och en, huru långt man skall utsträcka bänkens konsolidering. Vill man göra den till egare af hela sedelstocken? Ett sädant hopande af vinst på vinst eger åtminstone icke rum i Englands och Frankrikes banker. Den franska banken utdelar sin vinst till sina aktie-egare och ökar ej sin reservfond utöfver det en gång fastställda beloppet. Och om vi nu afsätta medel till bankens krnsoliderande, skola vi vid riksdagens slut se dem inkastade i diskontrörelsen, hvilket är det sämsta af allt, och detta blir resultatet, hvad vi än här besluta. Jag anser den af utskottet föreslagna åtgärden vara nyttig, välbetänkt och rättvis. Jag minskar ej bankens tillgång, utan jag utgifver en vinst, som den dragit af allmänna rörelsen och som jag gifver åt allmänna rörelsen tillbaka. Mina åsigter om användandet af penningar kunna ej vara okända för någon. Emellertid ha betydande anslag tagits i anspråk i anseende till de närvarande: förhållandena, och det är möjligt — jag säger möjligt, ehuru jag icke tror det — att större tillgångar kunna fordras. Dessa anslag utgå i alla fall, vi veta det; opinionen inom riksdaågen är sådan, och ju mer vi nu minska det belopp, som af bankovinsten kommer staten till godo, ju mer mäste i form af skatter uttagas. Jag tillstyrker alltså hela bankovinstens öfverlemnande till riksgäldskontoret. Hr Grape var mycket tacksam för den siste talarens förtjenstfulla utredning af ställningen, men fann sig dock tveksam huruvida man ej komme att beskatta banken för nära, och förklarade sig luta my?tket åt hr Indebetous reservation, i öfverensstämmelse med hvilken han äfven tillstyrkte 600,000 rdr, på det att man måtte kunna utvidga filialbankernas verk samhet, om hvars: välgörande: inflytande han haft ti fälfe att på nära håll förvissa sig. Hr Hagman instämde med hr Wallenberg och HI Å kade halfva bankovinstens användande för statens b hof, och den andra hälften till bankrörelsens utvidgande. i Hr Wern instämde hufvudsakligen med hrr Schwai och Kock och trodde att man utan betänkande kundb öfverlemna hela bankovinsten till riksgäldskontoret. I afseende på ställningen i landet, ansåg tal. visse. ligen sannt, att i näringarne rådde mycket lif, men det förhåller sig ej alldeles så lyckligt mgd den vinst de lemna. Men ju mer industrien utvidgas, destb mer visar det sig af hvilka hinder den: är hämmad. Dessa äro förnämligast: tunga skatter och svära kommunikationer. Andra, fullföljde tal., äro af den åsigt att näringarne böra upphjelpas genom förökad lånerörelse, Jag för min del tror, -att lånetillgängarne äro fullt tillräckliga, och om de komma att utvidgas, sä sker det ej. på det sätt som borgareständet önskar. Här ha fällts yttranden som synts mig innebära, att hvad som utgifves för statsverkets behof är bortkastade penningar. Så är dock ej förhällandet. Hvad hr Schwan derom yttrat eger sin riktighet: det som er: fordras för de improduktiva ähdamäålen, säsom t. ex! örsvarsverket, mäste utgå efter behofven, men i afseende. på nyttiga företag måste man rätta sig efter illgängarne. : Tal. visade nu hvilka belopp som för oroduktiva och allmännyttiga företag vid sista riksi lagen beviljades, och fann det vara ett gånska vaci ert resultat; och han påminde, att aldrig så mänga ufsevärda önskningar blifvit framställde som nu, hvar; ör han ansäg det man ej borde förminska utvägarne utt gå dem till mötes, och yrkade alltså bifall til itskottets förslag., . i Hr Wedberg skulle gerna instämt med hr -Wallen; erg om han kunnat hoppas att derigenom vinna det näl, att blott ett myntslag skulle blifva i riket gängse.: Men då sådant ej var att motse, trodde han detvara ättre att medlen gingo till statens allmänna behof; warföre han tillstyrkte bifall. 4 HrÖhrström påminde att bankoutskottets medlem: nar haft 450 a 500 procent längre tid på Sig att in ränga i förhällandet med bånkens räkenskaper än jan, som deltagit i revisionen åf. stats-, bankooch iksgäldsverken. . Ansäg sig emellertid nu ha, fått så ;od. upplysning som :stod att få i afseende. på banko: rinstens. belopp, och mäste tro. att den uppgifna siffan är riktig. : Hr .Wijkoansåg bankens stä lning ytters -solid och vanken i ständ att göra face mot allapätryckninsar, hvarför hamn yrkade bifall. Härefter afbröts diskussionen för att på e. m. fort ättas. RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Inför rådhusrättens femte afdelning förekom i lag äter .-älet mot mamsell Philp och uppassaren Widegren, tilltalade och häktade för stöld frän prorisorn Baumbach. Sedan protokollet för förra rättesångsdagen blifvit justeradt, frågade domstolens ordörande äklagaren, huruvida han ;biföll Philps föregånde räittögånosdar framställde hacfran Ått mant nus Ae AS GA