Aftonbladet – 21 mars 1854, sida 2

öfver detta ynnestfulla besök. RIKSDAGEN. Presteståndet. Plenum d. 18 Mars, kl. 10 f. m. Diskussion om Bankovinsten. (Slut fr. gårdagsbl.) Hofpredikanten Tegner; Af utskottets 36 ledamöter finnas icke mindre än 18 som reservanter vid betänkandet, hvaraf skönjes huru olika åsigterna varit inom utskottet. I en punkt synes de likväl varit öfverens, att ingenting behöfts för bankens konsolidering i och för myntvärdets upprätthållande ; härefter hafva deras banor skiljts åt. Somliga hafva föreslagit att hela vinsten skulle öfverlätas åt statsverket, andra att större eller. mindre del af densamma borde användas till industriella företag, hvartill hörer finansväsendet. Det finnes enskilda bolag, privatbankerna som tillförene åtagit sig detta bestyr, och ehuru talaren erkänner allt det goda de uträttat och utan att missunna dem den förtjenst de dragit, hvilket talaren tillkännagifver utan att vara intresserad i någon af dem, tror han dock att deras tid är förbi och slutar dertill af det. misstroende hvarmed de alltmer bemötts, ett misstroende uttaladt vid förliden riksdag genom anmärkningar not den konungens rädgifvare, som kontrasignerat en af dessas fortfarande oktroy under utgifningsrätt af sedlar å 3, rdrs valör. Vid den riksdagen förföll dock anmärkningen inom konstitutionsutskottet utan votering, men vid denna riksdag afgjordes en dylik fråga inom utskottet, som allt nu för tiden, genom en enda öfvervägande rösts friande. Under sådana förhållanden lär väl ingen privatbank mera kunna oktroyeras åtminstone under vilkor, som den kan gå i land med, hvadan de 18 bordt varit betänkte på deras supplerande, till ändamål hvaraf de bort afdragit af bankovinsten, och sålunda blott en del af denna vinst kunnat komma statsverket till godo. För detta ändamåls nående önskar talaren att blott 500,000 rår NN tilldelas statsverket och det öfriga besparas baren. Doktor Björkman ansäg den diskurs som uppstätt i afseende ä denna vinst hafva sin grund i den olika synpunkt hvarur man betraktade banken, antingen som vexelbank eller lånebank och uttrycker denna åsigt af saken i sin reservatioh vid betänkandet, der det heter: Säsom depositionsoch vexelbank är riksbanken stark nog för att kunna umbära allt hvad den under de sednare åren samlat; icke så i egenskap af lånebank, riksbankens för sambället mest indrägtiga och fruktbärande afdelning. Säsom lånebank skall riksbanken enligt gällande bankoordning biträda lånebehöfvande med understöd, och sålunda till befordrande af handelns och alla nyttiga näringars uppkomst och förkofran förebygga ocker och obilliga intressens Dberäknande enskilde emellan; och för detta vigtiga ändamål behöfver riksbanken ännu ytterligare konsolideras. Detta riksbankens äåliggande ökas nemligen i samma mån landets utveckling uti industrielt afse ende fortzår, och derför böra dess lånefonder fortfarande tillbörligen förstärkas. En sådan förstärkning jär ock under denna riksdag af flere motionärer yrkad. Låneanslag och kreilitiver åt nya filialbanker, Ikreditiver ät hypoteksföreningarne, ökade kassakreditiver åt enskilde och nuvarande privatbankers upphörande äro tidens högljudda fordringar. MNägon slags minskning deremot af andrå hittills anslagna fonder, löfver 27 millioner, för bankens alla låneoch kreditivrörelses grenår är ännu icke ifrågasatt och torde ej kunna blifva betydlig. Men huru skola tidens berörde billiga kraf kunna tillfredsställas, om nu ban!kens hela.upplupna vinst afstås för att. fylla statens extra behof? Skattas banken så nära, liksom man skattar en bikupa, så emotser jag i stället för dess tillbörliga tillvext i riksgagnelig verksamhet, dess ovedersägligen inträffande oförmäga att uppfylla industriens och näringarnes alla rättmätiga fordringar; åt minstone så vida det bestämda maximum för sedelstöck, som icke motsvaras af metallisk kassa, skal bibehållas och utländskt lån undvikas. Om statsverket yttrar finanskommitten: Svenska statsverkets ställning jär för närvarande högst förmänlig. Långt ifrån att besväras med skuld eller brist för de årliga wutgifternas bestridande, eger det ett samladt förlag hvarigenom de kostsamma åtgärder kunna undvikas som i andra länder måste vidtagas för fullgörandet af skattkammarens betalningar under väntan på det löpande årets inkomIkomster. Det vore således endast i utomordentliga fall, som statens behof kunde påkalla riksbankens anlitande, och säkerhet deremot finnes i första rummet i en uppNTlyst regerings omvårdnad. . ; Må således med anledning af ett nu inträffadt utomlordentligare behof någon del af den såsom upplupen af bankoutskottet beräknade disponibla vinst, t. ex. :600,000 rdr ärligen, in summa 1,800,000 under 3:ne år utgå som en statens nödhjelp, och resten en million, anslås, likasom förliden riksdag, till ett bättre ordnande och behöfligtförstärkande af riksbankens operationer säsom lånebank. Domprosten Thomander förklarade sig vara en bland de 18, reservänterne nemliger, som ansägo att något mäste göras för banken, sä vida den skall kunna uppfylla sina förbindelser. Vid föregående riksdag lyckades man göra denna fräga till en politisk fräga, och stämplade som ett föräderi att ej vilja afstä allt åt statsverket, vid denna betraktas den som den bör blott som statsekoriomisk. I alla länder,äfven der man har de trasigaste statsaffärer såsom Österrike, hvilket jag för öfrigt ej vill uppställa som Bågon -mönsterstat, bar man insett fördelen och behofvet afatt hafva en stark riksbank; eger man det, kan man nog uppehälla landets kredit. Genom grofya felsteg i bankolagstiftningen, när den reela grund på hvilken en bank bör stödja sig saknas, börjas och befordras falskmyntningen af den robur et securitas, som varit vår banks valspråk och hvilket man måste se till för framtiden ej blifver en parodi. Men bahken :kan ej konsolideras, kan ej vinna robur och -ej ingifva securitas, om man skänker bort allt hvad banken förtjent för att under vissa skiftningar börja en ny förtjeningsprocess. Man har visserligen, och med rätta uppgifvit bankens varelsemomenter såsom trenne, banken säsom uppehällare af myntvärdet, som läneinrättning, och säsom statsanstalt, men under det man med vältalighetens tystnad förbigätt de tvä första, har man med efterlåtenhetens hela ifver medden svage fäders vanliga indulgens mot slösande söner hastat att i statsverkets sköte få nedlägga en vinst den idogheten samlat för att användas till bättre ändamäål, och dymedelst gifva tillkänna att banken ur statens synpunkt, kanske man äfven tror ur statsmannasynpunkt, ej kan betraktas annorlunda än som en askistans. Andra äsigter finnas visserligen, motioner äro väckta om ett ordnadt fondsystem, om kreditivrörelsens utvidgande ät enskilde och hypoteksföreningarne, låneanstalters upprättande för ersättande af privatbankerna, öfver allt är: det millioner i fräga. Pätagligt är det äfven att nägot för allt detta vn thanlomwme nå längre