Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 3

delarne att hafva endast ett sedelmynt inom landet 15pande och att en ökad vinst tillskyndas riksbanken ges nom förlag åt filialbanker, å andra sidan de svärigheter, som äro förenade med svärigheten att vidtaga särskilda åtgärder till förstärkning af riksbankens metalliska kassa, i följd af den större sedelutgifning, som nämnde förslag skulle förorsaka. Desto mer har talaren fäst sig vid den 3:e punkten, eller bankens egenskap af allmän statsanstalt, och dä reglementet bjuder, att, uti den genom leneoperationerna inflytande och besparda vinst, en nödhjelpsoch tillgångskassa mä beredas, hvaröfver Rikets Ständer ega att till K. M:ts och fäderneslandets heder och nytta samt allmänt gagneliga ändamål disponera, har talaren, vid betraktande af de stora statsutgifterna, mer extraordinära nu, genom de politiska tilldragelserna, än tillförme, trott att i denna riktning bankovinstens användamde skulle för fäderneslandet medföra den största nyttian och för den enskilde, genom bevillningens minskandde, den bästa fördelen; men som talarer, efter inhermtandet af professor Agardhs reservation, kommitt i tvifvel huruvida bankovinsten är så stor som den mär ofvan blifvit beräknad, och då ban ej vill att bankcen skall afhändas mer än den eger, yrkade talaren på återremiss, för att få utredt huru stort kapitalbeloppet rätteligen ör och huru mycket deraf för statsverkets bebof kan användas. Doktor Säve, hvilken tillförene uttalat sitt ogillarde af privatbankerna, som röra sig med egna kreditsidlar, anser dessa böra ersättas af sädana som begama bankens, hvarigenom fördelen af ett gemensamt ri:smynt vunnes, jemte bankens förmåga att då bätre kunna reglera sin sedelstock. Opinionen 1 dema fråga var äfven vid föregående riksdag så kompat, att den tillvägabragte 211:e s:u i nu gällande bankoreglemente, som älägger fullmäktige att i upphörd privatbanks ställe gå i författning om inrättande af filialbank, som med bankens penningar skulle bedrifva sin lånerörelse. När så är, förvå det talaren att utskottet om denna fräga visai så obekymradt och så brådskande hastat att v sig färdigt ati i statsverkets änder öfverantvarda hela hankovinsten, utan att först taga i öfvervägande behofvet af kreditrörelsens ordnande. När nu denna fråga förekommer, kan möjligen hända att utskottet paraderar med vackra financiella åsigter, men som då blifva blott floskler, när utskottet på förband bortskänkt allt, hvarigemm något sidant kunde tillvägabringas. Man talar m att statsutgifterna äro så abnorma och extraordintra; men då vi hört att vår regerings neutralitetsförklarng blifvit ej blott erkänd, utan väl emottagen af Ewcpas regeringar och Jen Nya Verldens folk, behöva de väl då blifva så utomordentliga? Hvad riket 5ehöfver både för upphjelpande af dess industri och som ersättning för redan beviljade uppoffringar är ett ordnadt penningeväsende. Detta har finanskommiten äfven så ovedersägligt uttalat, att utskottet vordt, mer behjertande än det gjort, taga den fråga i fvervägande, ej i andra hand, sedan det afhändt sig ankovinsten, hvarmed regleringen skall kunna tillägabringas, utan i första hand; sedan har man kunat börja tala om den derefter öfverblefne bankovinten. För att utskottet måtte blifva i tillfälle att ättre taga frägan i öfvervägande, begärde talaren terremiss. (Forts.) —