Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 2

märrkt sig vid alla tillfällen och på alla ställen., der han fått tillfälle dertill. Jag förbigår de tidigare bedrifterna från hans yngre dagar, som äro väl kända för männen af yrket, för att fästa mig vid måhända en af de märkvärdigaste i hans lif, den han utförde i samma frihetens och rättvisans sak, för hvilken han nu är färdig att offra sitt lif. År 1853, då han så ridderligt erbjöd sig att skydda drottningen af Portugal mot Don Miguels inkräktningar och usurpation, att försvara den konstitutionella friheten mot despotismen — tog han befälet öfver en liten oansenlig flotta af fregatter och korvetter, och slog dermed en eskader, som i styrka var betydligt öfverlägsen hans och dessutom räknade tvenne linieskepp, af hvilka det ena först äntrades af min tappre vän. Man har sagt mig att, medan min tappre vän klängde i vanterna, under bemödande att komma upp på däcket, en portugisisk pikenerare riktade en stöt emot honom, och att vi så när gått miste om tillfället att se honom bland oss i daz7 vid detta bord. (Bifallsrop och skratt): Men vid detta tillfälle utvecklade min tappie vän ett karakteristiskt drag. När han klättret upp på däcket af det stora linieskeppet och höll på att göra det klart frin dess förra inn-hafvare, rusade en portugisisk officer emot honom med draget svärd för it ränna det igenom ho: om. Min tappre vän psrerade h:1t luent stöten och, utan ett gifva 8g tid att efer vanligt krigsbruk gå trl väga med sin potugisiska motståndare, gaf han honom kelt enelt en duktig spark, som skickade horom utr gångluckan (skaliande skratt). Nå vä mina herrar, denna seger var en stor hä delse (mycken munterhet); jag menar ej segern-ö:ver officern, som för:vann genom päckatv (Ay Rkunterhet), utan segern öfver flottan, Son på tappre vän förde in i hamnen 2 PETL