Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 2

tygelsen om den praktiska nyttan af min tappre väns talent som brefskrifvare (mycken munterhet). Men, mina herrar, min tappre vän var ej nöjd med att lyckligt agera den dubbla rollen af amiral och general, han måste nödvändigt äfven agera diplomat — och med samma framgång. Han gick med en del af flottan till Alexandria. Han steg der iland, och öfvertalade Mehemed Ali att underteckna en konvention, som hade till följd de återstående egyptiska truppernas fredliga utrymmande af Syrien. Denna åtgärd frälsade en ofantlig mängd af menniskolif och förekom mycken blodsutgjutelse. Den fulländade den plan vi hade i syfte och räddade Syrien från den fara, hvaraf det hotades (bifallsyttringar). Den lyckliga utgången på detta fälttåg har för öfrigt, mina herrar, ej haft ett ringa inflytande på sakernas nuvarade ställning. Ty då vid denna tid Egyptens herskare använde detta lands resurser — dess flottor och armåer — till fiendtliga angrepp på sultanen, har den fredliga uppgörelse som var en följd af min tappre väns lyckliga fälttåg haft med sig det resultat, att vi nu se Egyptens trupper och fartyg uppställa sig sida vid sida med sultanens, och vi finna i Egyptens pascha en lika trogen ceh nitisk försvarare af denna furstes sak som någon annan undersåte i hans rike (högljudda bifallsrop). Sålunda, mina herrar, då min tappre vän haft den glädjen att lyckas i alla sina företag, tror jag vi kunna hafva godt skäl att hoppas, det han skall bli lika lycklig framdeles som hittills (höga bifallsrop). Men medan jag är på detta kapitel, kan jag ej underlåta att omtala en iakttagelse som meddelades mig af en af mina vänner, som är utmärkt för sin säkra och lugna blick. Han hade uppehållit sig någon tid i orienten under nyssnämnda period, och gjorde mig, då han kom hem, ett besök för