(bifallsrop), ty denna seger afgjorde en sto sak, som stod på spel. Den afgjorde Portu. gals frihet, den afgjorde striden emellan kon. stitutionell och godtycklig makt — en stric som började i Portuga! och sedermera fortsattes i Sparien, när min tappre vän, sir De Lacy Evans, gaf honom en kraftig handräckning i samma sak och med samma framgång Min tappre vän, sir Charles, blef dock häl först den lycklige, och det var förnömligas genom denna hans seger, som drottningen aj Portugal sedermera intog den tron, till hvilken hon hade laglig rätt, och portugisiska folket erhöll denna konstitution hvaraf de sedermera slltjemt varit i besittning (bifallsrop). En ädel vän till mig, som nu ej mers finnes til, hvars förlust jag djupt beklagar. ty han var Ika utmärkt som menniska, krigare och statsman — den sflidne lord William Russell — en ära lika mycket för sitt land som för sin familj — berättade mig en gång att han en dag fick höra att min tappre vän, sir Charles, befann sig i närheten af Valenza, en portugisisk fästning på rätt betydligt afstånd från den eskader han kommenderade. Lord W. Russel! och öfveste Hare uppsökte gemensamt min tappre vän, och lord Russell berättade mig att de stötte på en man som var mycket legert klädd (muntert skratt, hvari sir Charles Napier hjertligt instämde), åtföljd af en karl som bar två muskötter på axeln (ny munterhet). De togo honom först föl Robinson Crusoe (skallande skratt), men hvem igenkände de väl i denna kuriösa person, om icke vår tappre amiral här bredvid mig, med en matros titt efter sig (skratt). Nå, Napier,. sade lord W. Kussell, hvad gör du här? Åh, sade min tappre vän, jag tänker taga Valenza.. Men,, sade lord William, Valenza är ju en befästad stad, och som du vet förstå vi soldater oss på huru befästade städer