Aftonbladet – 20 mars 1854, sida 1

Reform-klubbens Bankett för Sir Charlles Napier. Vi redogjorde i frecedags för hufvudinnehållet af de vid detta tillfälle vexlade talen. Flere af dem iro doclck såväl genom innehållets betydelse, som dedet originella i framställningssättet, af den minärkvärdighet, att vi anse oss böra meddela vårara läsare dem in extenso, gåsom de i de engelskka tidningarne, och förnämligast i Times tblifvit återgifna. Bland dessa räkna vi de tall, hvarmed lord Palmerston beledsagade skåll:rne för sultan Abdul Medjid, de förenade (engelska och franska armåerna och flottorna, men framför allt den humoristiska, af varm beundran för den gamle gjöhjelten genomeldade skålen för Napier, samt dennes ej mindre originella svar derå. Sedan skålarne för drottningen, det kungliga huset samt Frankrikes kejsare och kejgarinna blifvit tömda, uppstod Lord Palmerston och yttrade: Jag riktade nyss er uppmärksamhet på en furste, i hvilken detta land har em kraftig bundsförvandt. Jag har nu att föreslåå en skål för en annan furste, för hvilken, jaag är öfvertygad derom, detta sällskap, Jikasopm England, ja, jag kan tryggt säga, hvarje 1 hederlig man i Europa lifligt intresserar sig ( (bifallsrop). Jag önskar föreslå er, att med minig töma en skål för hans kejserliga höghet, sultltan Abdul Medjid (högljudda bifallsrop). Doet är två omständigheter, som måhända meer än alla andra äro cgnade att inge oss intrresse för ex man. Den ena är mannens egna. berömliga handlingssätt, den andra är andras orättfärdiga handlingssätt mot honom (högljudda bifallsyttringar). I begge dessa hänseenden anser jag sultanen synnerligen berättigad till deltagande från detta lands invånare. Att han är föremål för