Aftonbladet – 18 mars 1854, sida 1

PLLE3 HOLSTEINSKA PARTIET.) FJERDE KAPITLET. Ett offer för den dödligaste ångest satt fru Stobee samma natt vid sin lilla älsklings vagga. Hvart hon vände sina sorgfwlla blickar möttes hon af faror och olyckor. Hon fruiktade för sin makes lif, bäfvade för den unga oförsigtiiga Cecilias öde, och anblicken af det sjuka barnet var mära att komma hennes hjerta att brista. Öfverstinnan ssatt sålunda tröstlös hos barnet, som oupphörligt qved coch jemrade sig, då ett par dofva slag på porten afbröt (den tystnad, som omgaf henne. Ceceilia! ljöd det i lnennes bröst... Hon skickade genast att öppna porten och i nästa ögonblick låg Cecilia knäböjande vid hennes fötter, omsluten af hennes armar. Ett jemmerrop af barnet afbröt de begge fruntimmernas ömhetsbetygelser. Cecilia sprang upp. — Gud ske lof, min vandring har ej varit fåfäng! Jag fick rätt på den jag sökte. Han följde mig hit: han är här! — Hvar? Öfverstinnan såg sig omkring. Bonden steg fram. — Hvad ser jag! Ni, gubbe! — Jag sjelf, som, frälst af fru öfverstinnans sednar man, är glad att på något sätt kunna afbetala den stor: skuld, hvari jag står hos öfversten och öfverstinnan. Fn öfverstinnans förrre man var äfven en hederlig och br: menniska. Dessa ord kliringade såsom en förebråelse och upprefvc ett smärtsamt sårr i Catharinas bröst. — Det är sannnt, det var han i alla möjliga afseen den, — svarade hon. — Men då ni så mycket värdera; hans minne, o, sså fräls, om möjligt är, hans dotterson Ack, min dotterr, min älskade dotter är ej heller mer ) Se A. B. N:o 53, 55—57, 59, 61—64.