Aftonbladet – 18 mars 1854, sida 1

Utrikes Korrespendens-artiktar. (Från A4ftoxbladets korrespondent.) Berlin den 109 Mars. Jag nämnde i mitt scdnaste bref ingenting om vår närvarande ställning, hvad de utländska affärerna angår. Jag ville vänta tills den hunnit bli något mera bestämd. Nu kan man säga att den är det, och beklagligtvis på ctt tt, hvaröfver det liberala partiet icke har skäl att lyckönska sig. En händelse har inträffat, hvarom ni kan finna åtskilliga ant.dningar i tidningarne. Men dessa kunna dock endast meddela en del af sanningen; jag vill försöka att något tydligare utveckla för er hvad det är som nu förehafves. Vestmakterna ha framlagt för Österrike och Preussen ett förslag till en traktat, i hvilken de grunder som blifvit antagne i Wienerkonferensen ånyo formligen erkändes. Detta var hufvudsyftet i förslaget, hvars antagande naturligtvis skulle göra såväl Österrike som Preussen fremmande för hvarje tanke på förstoring af dess område o. s. v. Man ville med andra ord betrygga sin ställning till Tyskland och vara viss derom, att om de tyska makterna trodde sig böra fasthålla neutraliteten, denna neutralitet åtminstone icke skulle bli missgynnande, och ännu mindre fiendtlig, mot England och Frankrike. Österrike hade visat sig hugadt att antaga ett dylikt förslag, men syntes likväl, åtminstone på den sista tiden, göra sitt bifall till det fransk-engelska traktatförslaget beroende af Preussens bifall till detsamma. Jag har nämnt i ett föregående bref att man väntade på Preussens beslut i detta hänseende. Detta beslut är nu fattadt. Preussen har dragit sig tillbaka uti en mer eller mindre absolut neutralitet. Som ni ser af tidningarne, har kavallerigeneralen v. d. Groeben, konungens adjutant och chef för gardestrupperna, i går morgon afrest till London i en utomordentlig mission. Likaledes har furst Anton af Hohenzollern-Sigmaringen, chef för 14:e militärdivisionen, 1 går afton begifvit sig till Paris, äfven i en utomordentlig beskickning. Man talar om en mission till Wien, som skall anförtros antingen åt en annan konungens adjutant, öfverstlöjtnant v. Manteuffel, eller åt en prins. Slutligen är det fråga om en utomordentlig beskickning till Petersburg, dit prins Carl torde begifva sig. Andamålet med dessa beskickningar är tvåfaldigt. Sändebuden skola förklara att Preussen icke antager det engelsk-fransyska förslaget. De medföra i detta hänseende egenhändiga bref från konungen, hvilka naturligtvis skola beledsagas med muntliga upplysningar. Dessutom skola de — — — göra nya bemedlingsförslag. Enligt en artikel i Preuss. Corresp. för: den 7, som ni redan sett och som väckt stort uppseende, förklarar Preussen, att det ärnar fasthålla neutraliteten och iakttaga en helt och hållet afvaktande ställning. Om det skulle gripa till vapen för östern eller vestern, så skulle det draga kriget från Donaus stränder till Rhens och Weichselns,. Sådan är hufvudsyftningen af den halfofticiella artikeln och dermed öfverensstämmande är, efter hvad man försäkrar, det svar som de utomordentliga sändebuden medfört till London och Pa-ris. Det tyckes visserligen som Preussem härigenom endast skulle qvarstå vid den neu-tralitetspolitik, som det hittills följt. Detsynes som skulle den lika litet vilja gynna Ryssland som England och Frankrike. Men följande omständigheter kasta något mera dager öfver denna temligen oklara politik. 1:o England och Frankrike hade icke af Tyskland begärt någon aktiv medverkan, uta endast en förbindelse att fasthålla de grunder, som de tyska makterna redan antagit i Wien och som de hade åtagit sig att upprätthålla emot Ryssland. Då Preussen vägrar att ikläda sig någon förbindelse i detta hänseende, afviker det från hvad det erkännt såsom rättvist och vill icke bekräfta såsom grundadit es SEEK STEEN AES