Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 3

ROURUNUT, IVITVIVIIS AMVEL GURaL a EE SSD Vi nämnde för några dagar sedan att bergsfogdarne i riket, i anledning af den sednast beslutade regleringenat bergslagswtaterna, hade en sammankomst, hvarvid beslöts att till Kongl. Maj;t ingå med en underdånig petition. Denna skrift, hvilken i förra veckan blifvit inlemnad, har följande lydelse: Stormäktigste allernådigste Wonung! . Eders Kongl. Maj:t täcktes nådigst upptaga, att vi å egne vägna: och efter uppdrag af kanirater, bhönfallande nalkas Eders Maj:ts tron med den.nz uncerdäniga klagar. Genom Edrs Kongl. Maj:ts nädiga skrifvelxe sill dess och rikes bergskollegium den 14 nästlidne Oktober, angåerle förändrad organisation af bergslagsstaterna, hafra samtlige bergsfogdetjensterne blifvit indragne, att upphöra med innevarande är samt derigenom tjensternas innehafvare fränhände inkomster, hvaraf de, med familjer, hade sin tarfliga bergning. Kort tid dessförinnan, genom bergstingsrätternas indragning, frångick oss, utan vedergällning, vära. bötesandelar i anhängiggjorda mål vid besagde domstolar. Vi klagade ej deröfver, utan ledo bekymmer i tysthet. Värt lidande har dock nu nätt sin höjd, dä vi se oss alldeles krossade och, så tillsägandes, förkastade, beröfvade allt hvad vi egt för vår och familjers utkomst, utan annan anledniog eller förvållande, än den, att vi, i likhet med flera andra statens uppbördsoch tjenstemän, endast hafva konstitutorialer ä tjensterna. Då i mera än ett fjerdedels ärhundrade slika antagningsbref varit gällande; dä deri inga förbehäll i afseende å tjensternas indragning gjorda äro: då de derföre ansetts lika med och inneburit detsamma, som andra fullmakter, hade vi ock väntat, att så länge vi utan an märkning fullgjorde vära äligganden, blifva i statens tljenst bibehållne vid samma fördelar som andra tjenstemän. Nu deremot, bragte till armod och elände, bestörta öfver det slag oss krossat, djerfvas vi i djupaste underdänighet päkalla Eders Kongl. Maj:ts nädefulla deltagande i värt oskyldigt iråkade lidande, helst vi aldrig kunnat föreställa oss, eller ens anat, att rikets höglofliga Ständers beslut att tjensterna indraga kunnat innebära deras vilja, att derigenom bringa en hel klass af statens tjenare till tiggarstafven, utan hade vi fast heldre hoppats, att säsom tillförene vanligt varit, vid andra tjensters indragning dervid skadeslösa hållas. Vi väga säledes inför Eders Kongl. Maj:t underdånigst anföra: Att i älsta bergsförfattningar, för mera än 500 år sedan, bergsfogdarne omnämnas säsom statstjenare, de der äläge polisen och administrationen i utstakade all vid bruken och bergverken; att tjenstemännen i lessa aflägsna tider af riksstaten, som ägde ringa illgångar, hade föga eller ingen aflöning, utan, i likbet med hvad för presterskapet ännu till större deen äger rum, af kommuner och menigheter fingo itt upphälle samt förra inkomstkällor i de bötesanlelar staten anslog för beifrandet af hvarjehanda missbruk oeh förseelser; att bergsfogdarne af bruken och bergverken blifvit tid efter annan tillagde lönebidrag, säväl af masungsoch hytteägare, i män af deras tackjernstillverkning, som af stängjernsverksegare, visst för härd och smed; sädant inhemtas af kongl. brefvet den 20 Mars 1671, kongl. resolutionen å Norbergs bergslags besvär den 13:de December 1672, kongl. brefven den 30 November 1743, den l4:de September 1762 och den 29 Juni 1813, med lere stadganden. Att till följe af, dels obestämdhet i herutinnan gifne föreskrifter dels i tidernas längd förändrade myntbestämningar och förökade lefnadskosinacer, hafva för längre eller kortare tider sedan i olika län och fögderier bergsfogdarne, likaom bergmästarne, med bruksegarne uppgjort öfvernskommelser och konventioner i förevarande fall, tundom af bergstingsrätterna fastställde, men oftast eroende af godtycket hos brukspatronerne, hvilka ällan eller aldrig undandragit sig, att tidsenligt gälda ergsstatstjenstemännens nit, möda och omtanka; att huru staten i mera än 200 år lofvat bergsfogdarne örbättring i sina ringa vilkor, dem tills dato likäl icke förlänats större lönevilkor, än i medeltal 00 rdr bko, motsvarande, i olika fögderier, från :dels till 1!V, procent af omhänderhafvande uppörd. Att således i vidsträckta distrikter, hvarest länga jensteresor, utan ersättning, ofta ifrägakomma, har ill sådane kostnaders bestridande löner på stat sä nedtagits, att efter afdrag derå af afgiften till civiltatens pesions-kassa föga eller ingen behållning öfigblifvit. Likväl hafva tidernas kraf och fordringar farit, att bergsfogdarne, för att utan anmärkning tunna fulgöra sina mångsidiga åligganden, mäste känna och tillämpa så väl allmänna lagen, med dess la stadgar, som bergsförfattningarne samt i kameal-lagfarenheten vara sä förfarne, att de förstå handvafva, besörja och redovisa ombetrodd krorouppbi tt de för densamma skola ställa enahanda uppbördsorgen, som den af kronofogden och landträntmätare. Stormäktigste, allernådigste Konung! Oss höfves ej sjelfva orda om det sätt, på hvilet vi sökt fullgöra vära mödosamma och arrarsfulla äligganden, hvarom förmän torde bäst unna lemna vidsord. Af oss, hafva de fleste nvändt sina bästa och kraftfullaste är i besagde ensters wtöfning och hufvudsakligen, genom bruksgarnes löne-bidrag, som naturligtvis komma att uppöra medl tjensternas nu ifrägavarande indragning, aft en fööga afundad, tarfig bergning. Men nn, utan idan, stå vi säsom skeppsbrutne, modlöse och f ritiade öjfver saknaden deraf, sävida vi cj I lifva tilll andra tjenster befordrade, dertill fe ss, efter mera än 20 ärig tjenstgöring, torde jr gamla, och se i framtidens mörker in ll utkonnst för oss och familjer. Vi väga jupaste underdänighet anropa eders Kong m nädefullt deltagande och kraftig medverkan, tt, illis annor befordran sig yppar eller vi blifvit pensions erättigade förklarade, få af riksstaten anvisade erättninger, motsvarande sä väl innehafvande ordinarie öner, sam egande extra ordinarie inkomster af tjen