Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 2

— I tidningen Göta läses följande underrättelser från en på Cap vistande ung svensk naturforskare : Red. har varit i tillfål!e att genomläsa ätskilliga bref ifrån den härifrån orten bördige unge naturforskaren hr Victorin, hvilken i slutet af förlidne högsommar afreste till Cap med briggen Nordpolen från Umeå, kapten Goodknecht. Sista brefvet han skickade till föräldrahemmet, dateradt den 18 Januari, var fördt till Europa med steamern Söderns drottning på den som oss synes otroligt korta tiden af 59 dagar, postgången ifrån England till Linköping deruti inberäknad. Ehuru den unge mannen ännu uppehöll sig uti närheten af Cap-Town för att fullkomna sig i engelska språkets talande, hade han ändå flitigt begagnat bössan och flughäfven; tillgängen på naturalster vid kusten är visserligen ringa, jemförelsevis emot den i norra delarne af kolonien, men exkursionerna hade ändä varit så lyckliga att han redan kunnat inpacka en större låda med foglar, kranier, mänga hundrade sorter insekter, rara blommor, blomsterlökar och frön, för att sändas till fäådernehemmet. Hettan 1u i de längsta dagarne på året var olidelig; att hälla handen på blotta marken utan smärta var omöjligt; gryning och skymning varade knappast tre fjerdedels timme. Den genialiske unge resandens bref och beskrifningar öfver kbvad han sett äro af högsta intresse; de äro öfvervägande allt hvad vi förut läst och låtit oss berätta om detta yppiga land, der pomeranser och apelsiner äro mogna vid jultiden, der man nyårstiden äter sig mätt af de herrliga verldsberömda drufvorna för 1 pence (omkring 3 a 4 sk. svenskt), der man intet ser någon stjerna som vi se, ingen blomma sädan som vi, och der man kan säga sig stå i den civiliserade verldens sydligaste ända. Vår celebre resande, ingeniör Wahlberg, hade dit anländt dagen före julafton och har gjort stora anstalter för sin färd upp ät landet; hans ekipering till 2 ärs resa var beräknad att kosta 11 tusende riksdaler riksgälds. Hr Victorin, liksom alla till Cap resande svenskar, omtalar vår bekante landsman svenske konsuln hr Letterstedts vänliga gästfrihet. Bjuden förut åtskilliga gånger, hade han jemvaäl hos honom förliden nyårsafton bevistat en stätlig bal på Mariedahl. Victorin, som gör denna färd på egen bekostnad, stod i begrepp att resa till de nordligare delarne af landet. Hans helsa var förträfflig.