Aftonbladet – 17 mars 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOIBEE ELLER HOLSTEINSKA PARTIEIT.) ANDRA AFDELNINGEN, FÖRSTA KAPITLET. — Om jag icke kände honom för att vara en så od fältherre, som han är, skulle jag bestämdt påstå att an är den okunnigaste knekt i hela armen; — lemna en så vigtig plats med så ringa styrka! Om nu ryssarne skulle anfalla, hvad fan vilja vi göra med blott en enda bataljon af Södermanlänningarne? Dessa ord yttrades af öfverste Dalheim till Stobee, då de begge öfverstarne sutto tillsammans i den förres tält på aftonen den 12 Augusti 1719. — Det vet Gud! — lydde svaret. — Alla anstalter i detta besatta krig tyda rakt på galenskap. — Efter en stunds tystnad tillade han. — Låge Stäket ej så nära Stockholm, skulle jag vara öfvertygad om att han ville låta taga det. — Det är i alla fall ständernas eget fel. Hvarför neka de att göra honom till kung. I så stormiga tider, som våra, hur skall ett fruntimmer kunna styra? — Jo se deri ligger just knuten, — tänkte Stobee, ehuru han teg, emedan han ej fullkomligt kände öfverste Dalheims tänkesätt. — Öfversten tiger! Ack nej, jag tänkte bara: det kan s tyckas å den ena sidan; men låt vara att ständerna ej utkorat hon om till kung, så är han ju drottningens genål och rikets generalissimus. En ordonnans steg in. — En finsk bonde och en ung flicka anhålla att få tala med herr öfverstten, och det så snart som möjligt. — Med mig? — frågade Dalheim. — Nej med öfverste Stobee. — En finsk bonde? — upprepade Stcobee. — Och en ung flicka — tillade Dalhteim skämtsamt. — Hvad skall öfverstinnan säga? — Ham vände sig till karlen med den frågan: — Hur ser hon ut? ) Se A. B. N:o 53, 55—57, 59, 61, 62, och: 63.