Aftonbladet – 16 mars 1854, sida 3

AR PP D MN RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. — Boktryckaren N. R. Munck af Rosensköld, som ej kunnat med kallelse af rådhusrätten i Lund anträffas, hvarken der i staden eller inom Luggude härad, har, genom utslag af den 3 dennes, vid äfventyr att med tjenliga medel varda hemtad, blifvit älagd att till den 7 nästkommande April kl. 11f. m. sig inför domstolen personligen infinna. — Genom skrifvelse af den 13 dennes harjustitie kansleren anbefallt stadsfiskalen borgmästaren Mell: bin, att mot ansvarige utgifvaren af Allmänna Tidningen, f. d. löjtnanten friherre A. Posse, väcka tryckfrihetsätal för nägra uti följande n:r af sammä tidning införde artiklar, som anses smädliga mot hr polismästaren i Stockholm: N:o 19 för den 24 December sistl. år, för en artikel med rubrik: Finnes det någon husoch hemfrid i det s. k. Sverige, uti hvilken hr polismästaren blifvit angripen, ehuru han icke handlagt det i artikeln omnämnda mål. N:o 23 för den 30 December sistlidet är, för en artikel med rubrik: Fängars behandling i häktena. N:o 7 för den 10 Januari detta år, för en artikel innehållande antydan att polismästaren tager mutor, äfvensom att vid myteriet ä Långholmen en uti poliskammaren anställd notarie skulle varit rusig. N:o 9 för den 12 Januari d. ä., en artikel med rubrik : Också ett sätt att rikta kassanns. N:o 13 för den 17 Januari, en artikel med rubrik: Pohsväld, och N:o 26 för den 1 Februari, en artikel med rubrik: Sjelfva polisen blir bestulen. Summa 6 åtal. Ansvar är yrkadt under äberopande af 12 mom. 3 S tryckfrihetsförordningen emot alla de ätalade artiklarne, såsom hvar för sig innefattande lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande; hvarförutan yrkas ansvar enligt 8 mom. i samma , jemfördt med 18 kap. 8 4 3 punkten missgerningsbalken, för somliga af de ätalade artiklarne, såsom innefattande smädliga uttryck om rikets embetsoch tjenstemän. Mälet är lottadt på rädhusrättens 4:de fdelning och förekommer nästa lördag kl. 11 f. m. Ransakningen med mll Philp. Inför rädhusrättens 5:te afdelning fortsattes sistl. måndag denna ransakning. Säväl Philp som uppassaren Widegren voro från häktet inställde. Sedan protokollet för förra rättegängsdagen blifvit justeradt, hördes ett af Philp äberopadt vittne, söm skulle kunna intyga att Widegren redan innan stölden ur Baumbacks koffert blifvit upptäckt, till salu utbjudit ett par Baumbach tillhöriga byxor, men vittnet intygade deremot att Widegren utbjudit till salu nämnde byxor längt före den tid Baumbach saknat det ringaste af sina klädespersedlar, och hvaraf det syntes att de: samma icke kunnat vara Baumbach tillhöriga. Flere på Philps begran inkallade vittnen hade dennä dag iekeiakttagit inställelse. Uppassaren Widegren, hvilken blifvit häktad derföre att han innehaft en rock och ett par byxor af de frän Baumbach stulne klädespersedlarne, hvilka han uppgifver sig hafva erhållit af Philp, begärde att med ed få fästa deana sin uppgift. Philp af domstolens ordförande tillfrågad om hon medgaf en dylik edgång invände: Nej, goa hr lagman, jag har här hört så mänga edgångar, att jag tror att Widegren ska komma att svära falskt. Philp erbjöd sig nu att ersätta icke allenast de från Baumbach stulne kontanta penningar utan äfven värdet af de klädespersedlar han förlorat — endast bon blef ställd å fri fot. På till Phbilp framställd fråga, om hon ansåg sig vara skyldig att ersätta Baumbachs förlust, svarade hon: jo det är jag, emedan Widegren var i min tjenst, då Baumbach blef bestulen, och jag anser mig derföre vara skyldig att ikläda mig ersättningsansvar., Philp begärde nu att blifva ställd ä fri fot, eller om denna hennes begäran skulle afsläs, att det måtte tillåtas henne att under bevakning få besöka sin bostad och efterse sin lösegendom. Domstolen afkunnade det beslut att Philps begäran om att bli ställd å fri fot icke kunde bifallas förr än allmänna äklagaren i saken sig yttrat, isynnerhet då Baumbachs ombud, kommissionären Holmström, icke ville lemna bifall till Philps framställda begäran, förr än hon lemnat säkerhet för utbetalande af ersättningen. Hvad Philps begäran att under bevakning besöka sin bostad anginge, hänvistes Philp att derom hos öfverståthållareewmbetets kansli söka tillätelse. Till nästa tisdag, dä målet äter förekommer, skulle på Philps begäran sköterskan vid serafimevlasarettet Frisch jemte flere uteblifne vittnen åter kallas till inställelse. — Trenne bageriarbetare, Otto Carlsson, Joban Ludvig Svensson och Petter Magnus Andersson, anställde hos bagaren Wiberg, hade blifvit aungifne att hafva den 22 sistl. Januari antagit värfning vid konungens andra lifgarde och kapten Ehrenhoffs kompani, dervid de uppgifvit sig hafva uppnått myndig ålder, ehuru sedermera upplyst blifvi:, det de varit omyndige. Då ransakning härom i dag förevar vid rådhusrättens tredje afdelning, förnekade de tilltalade att hafva uppgifvit ens någon ålder, än mindre at: hafva sagt sig vara myndiga. Atskilliga gardister hördes om förhällandet, men afgåfvo så stridiga berättelser, att någon visshet om det angifna bedrägeriet ej erhölls, hvadan jemväl de tilltalade blefvo frän ansvar i saken frikände. — Sedan rädhusrättens tredje afdelning Jen 1 De cember sistl är afdömt en hos nämnde afdelning förehafd ransakning angående orsaken till arbetskarlen Johannes Larssons den 6 förutgängne Maj timade död, för vållande hvartill jernar: etaren Johan Erik Jansson blifvit angifven, enär han, genom ovarsamt umgående med en bössa. skulle vällat att skottet af brunnit och träffat Larsson i magen, hvarefter denne aflidit, hade Svea hofrätt, dit ransakningen blifvit underställd, för nägra upplysningars inhemtande förvisat målet åter till rådstufvurätten, som i dag företog saken och efter de äskade upplysningarnes infordrande, afsade utslag af enahanda innehåll som dess förut meddelade, sä att Larsson dömdes att för dräp af vållande, böta hal! msnsbot med 50 rdr samt för sabbatsbrott 3 rdr 16 sk. eller i brist af dessa böter, undergå 16 dasars fängelse vid vatten -och bröd samt att dessutom enskilt skriftas och aflösasi Ulrika Eleonora kyrkas sakristia. — En f. d. piga, vid namn Christina Larsson Schärlund, hade utgifvit sig för medellös och fött inflytta uti f. artillerikonstapeln Askers egendom, N:o 23 vid vestra Humlegårdsgatan. Kort derefter hade hon insjuknat och, utan att uppgifva att hon innehade mer penningar än hon aflemnat till Asker, aflidit natter emellan den 21 och 22 sistl. Januari. Asker anm2dade dä f. d. gardisten Hedmans hustru Margareta Hedman och f. d. korrektionsbjonet Josefina Maria Elisabeth Sahlin att tvätta och svepa liket. Då gardisten Hedman dagarne derpå innehade mycket penningar, så väcktes misstanka om att hustru Hedman öfverkommit penningar som aflidna Schärlund haft gömda. Poliskommissarien Backlund hade, efter erhällen anmälan om misstankan, anställt förhör med makarne Hedman äfvensom Sahlin, dä hustru Hedman erkände att aflidna Schärlund haft en skinnpung hängande på bröstet, hvaruti förvarats 405 rdr 3 sk. rgs. Hustru Hedman och Sahlin hade öfverenskommit att förtiga hittandet af penningarne och sins emellan dela desamma. Endast 7 rdrfelades i penningesumman, som aflemnades till kommissarien. Hustru Hedman och Sahlin häktades genast, men gardisten Hedman, hvilken användt större delen af de förskingrade penningarne, fick vistas på fri fot. Uti detta mål afkunnade rädhusrättens 5:e afdeln. ntslag sistlidne gårdag, och dömdes hustru Hedman att säsom för nidingsstöld böta det stulnas fyrdubbla värde med 1620 rdr 12 sk. rgs, eller i brist af tillgäng till böterna undergå 28 dygns fängelse vid vaten och bröd samt derefter en söndag stå uppenbar kyrkoplikt uti Ladugårdslands kyrka. Förra korrektionshjonet Sahlin, hvilken redan undergått bestraffning för andra resan stöld, dömdes att för medvetande och fördöljande af ifrågavarande nidingsstöld octraffarn mad 2NM mar sic Anh Amftne undan deaasknea