Aftonbladet – 16 mars 1854, sida 1

STOCK: LA, den 16 Mars. — Ytterligare underrättelser om. den norska lagstiftningen angående karantånsväsendet met kolera, Till jemförelse med den svenska. Vi hafva sett, huru karantänsväsendet af våra bröder på andra sidan fjällryggen icke betraktas såsom ett blott administrativt ärende, rörande hvilket det tillhör den af konungen beroende regeringsmakten ensam att reglementera, utan såsom en af de angelägenhe ter, som böra ordnas genom formlig lag, antagen af storthinget, innan den genom konuhgens fastställelse kan vinna gällande kraft. Vi hafva likaledes sett, huru norrmännen genom den år 1848 antagna lagen i detta afseende medgåfvo, att karantän äfven med hänseende till kolera skulle inom vissa gränser få ega Tum. Men läsaren torde påminna sig, att genom nämnde lag ingalunda stadgades, att karantän ovilkorligen borde ega rum för denna sjukdom, utan att konungen fastmera blott erhöll befogenhet att kunna, derest han ansåg det nödigt, ålägga en observationskarantän i afseende på kolera till högst 8 dagar; att sjelfva åläggandet af en sådan karantän af alla norska auktoriteter, som yttrat sig i ämnet, utan undantag ansetts onödigt och olämpligt; och att storthingets medgifvande af denna rättighet åt konungen, i strid med hvad norrmännen sålunda sjelfve ansågo för sig önskvärdt, endast skedde med hufvudsakligt afseende på unionen med Sverge, d. v. 8. af undseende för de i Sverge då ännu rådande fördomarne ). Man tycktes också till en början i Norge hoppas, att konungen icke skulle begagna den honom förlänade rättigheten. Den förnyade kolera-central-kommissionen uttalade för marindepartementet vid flera tillfällen, utförligast 1 betänkanden och framställningar af den 31 Juli 1848, således redan ett par veckor sedan den nya lagen blifvit kungjord, vidare ånyo den 24 December samma år, och ytterligare både den 19 Februari och den 13 Juni 1849, sin på vetenskap och erfarenhet grundade öfvertygelse om gagnlösheten af kolerakarantän och föreslog upphäfvande af all sådan. Sjelfva departementet tog sig äfven af kommissionens framställning den 19 Februari 1849 anledning att uti en hemställav till konungen den 28 i samma månad föreslå all kolerakarantän upphäfven, äfvensom att uti ny hemställan den 17 derpåföljande Mars upprepa detta förslag, hvilket likväl, ehuru tillstyrkt af regeringen, genom kunglig resolution den 26 s. m. icke vann nådigt bifall. Den sedan Carl Johans tid till 5 dagar bestämda kolerakarantänen fortfor under tiden, äfven efter den nya lagens utfärdande, till en början oförändrad, till dess den 25 Juni sistnämnde år 1849 en ny kunglig resolution inskränkte äfven denna förmån endast till fartyg, om bord på hvilka icke något misstänkt sjukdomsfall visat sig, men utsträckte karantänstidtn ända till det genom lagen medgifra maximum af 8 dagar för sådana fartyg, som under resan hafteller vid ankomsten hade kolerasjuka eller koleralik om bord. Derved er ogsåa skeet en Tilbagegang, anmärker koleracentral-kommissionen sjelf uti sin offentligjorda redogörelse för förloppet af dessa fördlin ., : De m— embetsmyndigheterna tröttnäde likväl icke att göra nya framställningar om hvad de ansågo landets väl och den allmänna meningen bland norska folket kräfva. Den 21 Augusti 1849 öfversände marindepartemena tet till regeringen i Stockholm en af samma departement under året förd korrespondens med svensk-norska konsuler i de främmande stater, som ligga Norge närmast eller dermed stå i lifligaste bandelsförbindelse, af hvilken ) Se A. B. N:o 52.