Aftonbladet – 16 mars 1854, sida 1

— Det var förbannadt :hyad hän dröjer! Han lof vade dock så säkert att. komma. Jag undrar just hven denne pojke kan vara, söm, oaktadt sin ungdom, erhål lit ett sådant förtroende... Prins Fredrik är en försig tig general; hur kan det falla honom in att förtro sig å ett barn? Jag frågade Zöge, men han-kunde icke lemn någon upplysning. Besynnerligt! gossen ser ej utatt var: mer än en aderton år, och är ändock utrustad : med: er väcker och fyllig vext och enviss säkerhet i tonen, son väcker min förvåning ... Dje.— så vackra ögon han har det är onekligt... Vore icke hans mustacher, skull jag nästan hålla honom för en förklädd flicka... Me tyst, han kommer! — Ni har: väntat, herr öfverstelöjtnant, — sade de! unge kornetten, som nu uppträdde, — men jag kunde e komma förr, så framt jag ej velat riskera att bli upp snappad. — Han såg sig om. — Vore det ej så godt att v satte af? det vore obehagligt att bli öfverraskade, och det vi ha att säga tål inga vittnen. — Gyllensten nickade bifålls De båda ryttarne ka: stade sig af hästarne, hvilka lemnades i ordonansens vård och togo vägen inåt skogen. — — Åh, se här är en ypperlig plats — yttrade kor: netten i det han stadnade; — de här båda kullfallne stammarne bilda en beqväm soffa. Här kan dessuton ingen gerna öfverraska oss. Med dessa ord kastade sig den förmenta kornetter ned på stammen af samma träd, hvars grenar dolde Cecilias och hennes följeslagares gömställe. Knappt hade de båda officerarne tagit plats, förrär Gyllensten frågade om prinsen ännu gifvit något svar. — Ja, han har svarat att han ingenting har emot för. slaget, så framt det kan utföras, men att han ej vill omedel: bart befatta sig dermed, utan om öfverstelöjtnanten vil uppge någon plan, skulle jag sedan öfversända den. — Icke mer än billigt, och jag skall framställa en som ej skall blottställa någon. Men först en sak, son närmast rörer mig sjelf. Ni vet att Stobge, den Guc fördöme, redan under Carls tid utverkade en landsförvis: ningsdom på mig, för det jag, såsom den falska anklagelsen lydde, skulle hafva tubbat hans hustru ifrån honom och sedan vägrat att gifva honom upprättelse. N vet, att det endast är på gifven lejd som jag för närvarande vistas i Sverige, för uppgörande af några angeläenheter. Om nu Stobge undanröjdes — kan jag väl då oppas att se domen upphäfd? .