Aftonbladet – 15 mars 1854, sida 2

————-7 ;—— .—-——w-—..r. —?.n—Q—— ———n22SSo---soldatdotter för det och icke för god att dansa med oss. — Ja, mor, — sade en annan — säg straxt hvar hon är. Vi ska dansa. Frisk spelar som necken sjelf; hör ni icke det? Vi ska svänga om med flickorna; vi ä väl för tusan dj. ärliga svenskar och inga ryssar heller! — När man talar om trollen, dansa de i farstun — yttrade en gammal krigsbuss, som just nu inträdde — vänta ni bara; ni kan snart nog få dansa med ryssen och sen då till hur ni fårn ur dansen igen. Herre min Gud! — gubben knäppte ihop händerna — att jag skulle lefva en sådan dag!... Jag kunde gråta, som ett barn... Kung Carls värsta fiende härjande i hans eget land! Han vänder sig visst af sorg och vrede i grafven. Stora tårar droppade ur den gamle krigarens ögon, och förlorade sig i det väldiga skägget. Alla hade förstummats; nu var ej mera tid att tänka på dans. Gubben omringades; alla ville veta hvad som händt. — Ja, jag skall berätta, men först måste jag lätta mitt hjerta. Förbannad i tid och evighet vare den, som inkallar ryssarne i landet! Må hans ben förtorkas, hans kött förruttna, vår Herre Christi lekamen och blod, som han på sin dödssäng anammar, qväfva och bränna honom och sist på domedag vittna emot honom, som sålt kung Carls land, ty det blir Sverge i allan evighet! Om han ej blifvit förrådd och mördad — ty det blef han — skulle det nu sett annorlunda ut! — Gubbe, du talar hufvudet af dig! — Gud gifve jag det gjorde, så fick jag komma till våran far. Ty det var kung Carl, och jag var ärlig soldat. — Men hör nu hur det går till: Den gamle soldaten började nu att för sina lyssnande åhörare berätta om ryssarnes framfart, ända från den dag då de landstego vid Rådmansö och Capellskär. Mord och brand hade betecknat hvarje deras steg. Tre städer, femtio byar och fyra afvåra yppersta bruk hade redan blifvit lagda i aska. Förgäfves hade allmogen rest sig till försvar, i förlitande på att understödjas af soldaterna... Dessa sednare hade visserligen oupphörligen marcherat fram och åter, men utan att vexla ett enda skott med fienden, utan att på ett enda ställe göra honom något allvarsamt mot