Aftonbladet – 14 mars 1854, sida 3

ännu icke är med visshet Ek ändt, emedam troligtvis flere blifvit utprånglade under sista marknaden i Örnsköldsvik. Johan Andersson, hvilken å Brösta gevaldiger-station afbidar ransakning vid instundande lagtima vinterting, nekar att hafva tillverkat lem; och funnos vid visitationstillfället 11 stycken afätskillige valörer uti hans byxficka, förvarade uti m honom tillhörande börs.n Gefle d. 9 Mars. I Ockelbo soclen tilldrog sig förl. lördag den olyckshändelsen, at en äldre enkefru, som var sysselsatt vid en mangel, snafvade omkull och af den med tvärslå icke försedd öfre delen af mangeln, hvilken var uppdragen åt ena sidan, fick stenbelastningen öfver sig och så illa skadades att hon deraf dog natten till följande måndagen. — Hundsjukan (rabies canina) är gängse istaden; tre hundar, deraf angripna, lära redan vara dödade, och äfven i stadens granskap lära åtskilliga. djur befunnits hafva den. Jönköping d. 11 Mars. Den 6, 7 och 8 dennes hölls undersökning vid rädhusrätten om up komsten af den eldsväda, som onsdagen förvut ödelade 16 serskilda gärdar här i staden. De derviid vunna upplysningar gifva tyvärr anledning till dem slutsats, att elden genom en grof värdslöshet uppkommit i ett af de större rummen i öfra väningen af f. d. Sandvallska gården, hvilket begagnades till tapetfabrikation. Rummet, der elden utbröt, var till det mesta fullhängdt med tapetrullar till torkning, och för att päskynda denna brutade man lägga brinnande kol i en större gryta af jernplåt, som derefter flytades omkring på golfvet i hela rummet. Afständet emellan ändarne af tapetrullarne och lågan af d i grytan brinnande kolen var dervid icke större än te fjerdedels aln. Denna torkningsoperation verkställces af små pojkar om 10, 11, 12 och 13 års älder, hvilka ej vid srytans kringflyttning behöfde gå så mycket nedböjda som mera storväxte personer. Sedan torkningen på ofvanbeskrifna sätt fortgått under förmiddagem nämnde lag, hade gossarne så väl som alla öfrige: fabriksarbetarne aflägsnat sig för att äta middag, utan att någon qvarstannade för att hafva tillsyn inom fabriksvåningen, hvartill dörren befanns igenläst; när eldfaran yppades, och oaktadt en af gossarme vid sin bortgång märkt att det ännu gnistrade i grytan.. Tvenne fönster, ett på hvardera sidan om torkrummieet, hvilka stundom öppnades för att utsläppa fuktighetern och kolset, lära vid folkets aflägsnande lemnats öpppna, och det tvärdrag, som derigenom uppkommit, made utan tvifvel antingen uppblossat kolen och på detta sätt befrämjat antändningen af de måhända redan genomstekta tapetrullarne, eller ocksä nedflägtat tapetrular på de brinnande kolen. Hvad undersökningen fullkomligt uppdagat ä , att på f. m. sammalag elden itbröt, fabriksegaren sjelf väl på en kort stund besökt fabriksrummen, men icke lemnat någon större ippmärksamhet än vanligt ät eldningen i tortrummet, amt att de äldre arbetare, som varit sysselsatte i de friga närbelägna arbetsrummen, icke gjort sig någon nöda att tillse elden, ehuru ett par af dem gätt igeiom torkrun:met. . En af arbetarne hade eefter an.omsten till sitt spisqvarter, i medvetandet af den fara tt dylikt torkningssätt lätt kunde medförra, yttrat jen Önskan, att alla gossarne mätte väl ickte ha gätt in väg, när fönstren stå öppna!s Några itögonblick edan detta blifvit sagdt tillkännagafs eldsvåidans utrott. . — En ny förskräckelse injagades hos stadens in änare, då sistlidne lördag, vid middagstiden, brandignaler plötsligen åter hördes, tillkännagifvande att Id utbrutit på Svenska maden. En stor mängd folk amlades i hast, men till all lycka var det endast ett fabrikör A. Carlssons kälgård, afsides från andra yggnader be äget, litet hus af bräder som fattat eld, nder det man der varit sysselsatt med oljkokning. luset nedbrann alldeles, hvarefter elden släcktes utan tt förorsaka vidare skada.