Gummans ord uppfyllde Cecilias bröst med så mycken oro och ångest, att hon nästan maktlös neddignade. Hon såg sin fostermors hjertslitande sorg, då hon skulle bringa henne denna Jobspost, — och äfven för det vackra älskvärda barnets egen skull kände hon sina tårar rinna, ty Cecilias ädla och veka hjerta omfattade lille Gustaf med den ömmaste systers tillgifvenhet. — Är det icke möjligt att skaffa något bud till honom? Gud vet hvad icke öfverstinnan ville ge, om hon bara kunde rädda gossens lif. Gumman betraktade Cecilia mera uppmärksamt. — Jag vet icke något bud, om ej... — Om ej? — upprepade den unga flickan. — Jungfrun sjelf ville bege sig dit. Cecilia studsade; att vid hennes ålder företaga en flera mils lång resa, isynnerhet då trakten hvimlade af soldater, var 1 sanning ingen leksak. Med ångest svarade hon: — Huru gerna skulle jag ej vilja, om jag bara tordes. Men soldaterna... mina fosterföräldrar... hur skall jag våga utan deras tillstånd?... Gumman hade emellertid oupphörligt haft sina ögon fästade på Cecilia, och sade omsider med hemlighetsfull min: — Om jungfrun tar mod till sig och går, så frälsar hon ej allenast barnets lif, så mycket ser jag, utan äfven en annan person, som hon älskar öfver allting. Gör nu som henne sjelf lyster, men så mycket vill jag säga: lyder hon ej mitt råd; så får hon ångra det i alla sina dagar. Fattad af en besynnerlig aning frågade den unga flickan häftigt: — Hvad säger ni? Hvad menar ni? — Jag menar väl med jungfrun, mer kan jag icke säga. Hon behöfver för öfrigt icke vara rädd; jag är ingen trollpacka och åkallar icke djefvulen, fastän jag ser mer än andra. Men så mycket vill jag säga: jungfrun har icke lång tid att besinna sig på. — Om jag nu skulle förbise allt annat, till och med mina fosterföräldrars vrede, hur skall jag komma dit? — Ingenting är lättare. Jag står just på resande fot för att fara till Skedbo bruk; för några styfver kan jungfrun få följa med. I öfvermorgon kan hon komma tillbaka igen. Hennes fosterföräldrar äro ju icke något snålt herrskap heller? Någon gifmildare fru än öfverstinnan finnes icke.